Konditionsträning för både mig och hundar

Då har jag äntligen börjat min rehab-/styrketräning på allvar. Efter att ha gjort dagliga kvällspromenader i rask takt typ power walks i två veckor, var det äntligen dags att steppa upp träningen en aning. Flåset har varit ok men benhinnorna har inte riktigt varit med på banan. Ju högre tempo desto mer ont har de gjort. Nu har jag dessutom börjat med att växla mellan att jogga och gå. Jag kan säga att mina stackars benhinnor protesterade vilt. Det var först efter jag stönat mig igenom 3,8 km som de äntligen fungerade normalt igen. Nu blir det lugn promenad idag för återhämtning och så får jag se hur jag känner mig i morgon. Tanken är att ta nästa vända på antingen fredag eller lördag och planen är att jogga två gånger i veckan i två veckor.

Det som var intressant var att jag valde ju att dra på mig midjebältet och jogga ihop med Saga. Det här har hon aldrig varit med om förut och det märktes. Hon fladdrade både hitåt och ditåt i linan, behövde styras upp nu och då men de sista 500 metrarna var det som att enkronan rasade ner och hon började faktiskt dra. Ungefär samtidigt som mina benhinnor valde att inte protestera längre. Vilken känsla! Det var bara att berömma och se superglad ut. Jag vet att jag egentligen kanske skulle ha valt Elsa, för det ju henne jag ska tävla med men samtidigt behöver jag ge Saga kvalitetstid med mig. Inte bara i skog utan även i andra sammanhang. Få se hur hon reagerar nästa gång och så får jag fundera på om jag ska dra på henne selen eller inte.

Det är tur att vi har elljusspåret 

Skidor med drag

Vi är mitt i December och inte en enda snöflinga lyser upp tillvaron där ute. Allt är istället blött och mörkt. Jag är till och med inne på mitt andra par gummistövlar för säsongen, inte precis vad man tänkt sig när man planerat för att satsa på nya skidskor. I början av hösten funderade jag nämligen på om jag skulle försöka komma igång på skidor igen men gudarna verkar ha bestämt annorlunda. Det ser mest ut att bli vattenskidor i så fall. Men vi har ju några vintermånader kvar så än kanske inte loppet är helt kört. Medan vi fortsätter att vänta på snön satsar vi på konditionsträning och spår i skogen. 

Det är faktiskt riktigt skönt att komma ut med bara hundarna. Slippa alla människor som ska tycka en massa saker. Helst de som har mycket bestämda åsikter om sånt de kanske inte har en aning om eller de som ska racka ner på personer som man är vän med. Det är så trist att höra att man tillhör "en samling idioter som tror de kan nåt" eller "hur kan du ens vara i samma rum som den där?". Jag har inga problem med att vara överens om att inte vara överens men när folk ska bestämma vem jag ska vara vän med eller vad jag ska tycka, då blir jag riktigt irriterad. Jag tycker det är min ensak att bestämma om den saken.

Så vi tränar vidare på spår, apportering och stoppsignal. Saga har fått börja gå ut med mig helt själv och vi har till och med smugit igång med revieringsträning. Tyvärr är fältet jag brukar träna på så vattensjukt att det mest liknar en mindre insjö att springa i. Snacka om mjölksyreträning de luxe. Själv har jag utökat en del av mina promenader att likna lite mer power walks. Tanken är att börja jogga igång lagom till julledigheten med all julmat och ingenting att göra.

Skidor med drag

Webinar om injagning och jakt i både skog och på fjäll

Nu har vi haft våra två webinar med Peter Marino Nilsson. Den första handlade om injagning av den unga hunden och den andra om hans tankar kring skogs- och fjälljakten. Webinarierna har gått via Teams via en öppen länk för att alla som ville kunde delta. Lite för sent upptäckte vi att vi inte kunde dela webinarierna i efterhand för de som inte kunde den avsatta tiden eller för de som ville kunna gå tillbaka och lyssna på den igen. Men efter lite diskussioner med våra web-ansvariga i klubben ska vi försöka spela in båda webinarierna vid ett senare tillfälle och lägga upp dem på klubbens Youtube-kanal. När, var och hur återkommer jag med senare. 

Själv har jag fortsatt att lägga ut lite krokar här och där bland både medlemmar, uppfödare och domare om vad som kan vara intressant att ta upp i andra webinar. Tills jag får in tips jobbar jag vidare med att få till en tredje del som handlar om tankar kring fältfågeljakt också, men där har det varit lite trögt. Det känns som att när det gäller den terrängen är man lite mer försiktig med att dela med sig av åsikter. Vi har flera i klubben som är riktigt duktiga i det ämnet men är kanske lite blyga då deras idéer kan anses en aning kontroversiella. Som avelsråd och uppfödare vill jag ju att både andra uppfödare och valpköpare ska få det de är intresserade av och tycker därför att olika åsikter kan vara bra.

Muddy Paws och Team Guttstas

Mot bättre vetande har jag gått med på att starta i nästa års Muddy Paws. Jag kommer att vara en av deltagarna i Team Guttstas när starten går 1a maj. Jag insåg till min fasa att jag bara har typ fem månader på mig att få igång kondis, rörlighet och någon form av löpförmåga igen. Så nu är det bara att dra på träningskläderna och sätta fart med att skaffa lite ork i tanten. Det kan låta mycket med fem månader kvar men jag är inte helt säker på att det är det, med tanke på att jag fixat nya höfter för mindre än ett år sedan. Men vad tusan. Pannben har jag, kanske lite för mycket ibland. Går det så går det. 

Planen är att vi är 6 st i laget och alla startar med sina Guttsta-hundar. Jag kommer att starta med Elsa, vår allt igenom snälla helt orädda tjej som går med på nästan allt jag ber henne om. Hittills har hon "bara" fått träna kondis och egen terränglöpning på egen hand, men snart är det dags för henne att lära sig springa ihop med matte. Jag ska "bara" försöka komma på var jag lagt alla våra drag-grejer igen. Det var ju några år sedan jag sist höll på med drag och då var det faktiskt på skidor. Men den här gången behöver jag bara midjebältet, draglinan och selen, skidorna kan vi vänta med. 

Tills jag hittat det jag behöver fortsätter jag med mina dagliga promenader som jag börjat med. Än så länge går jag med Saga i koppel för det behöver hon träna på och i snabbt tempo för det behöver jag träna på. Så heja oss!

Mot ett mer enhetligt jaktprov – varför fortbildning behövs

Det är sällan jag inte förstår varför man får den bedömning man får på ett jaktprov men det händer. Domaren ser saker jag inte ser eller hinner uppfatta och jag upplever att varje domare gör det bästa den kan för att göra en så bra bedömning som möjligt. Jag bråkar aldrig om domarens bedömning även om jag ibland inte håller med trots att domaren berättar hur denne tänkt. Som ganska erfaren av jaktprov stöter jag ibland på domare som dömer fel eller mycket udda, men som tur är det mycket sällsynt. Det är otroligt tråkigt när det händer och det är bara att "bita i det sura äpplet" och gilla läget. Vid de enstaka gånger jag råkat ut för det har jag lyft det med domaren direkt vilket inte gett något resultat. Då resonerar jag som så att då får det väl stå "fel" i bedömningen eller i kritiken. Det är ändå inte jag som ska försvara det som står där, möjligen förklara hur det kommer sig att det gör det. För ibland blir det verkligen konflikt mellan egenskapspoäng och given kritik.

Det jag som deltagare kan göra är att strunta i att starta för den domaren fler gånger. Själv brukar jag alltid ge alla domare minst två ibland till och med tre chanser, innan jag bestämmer mig för en sån sak. Jag tänker att alla kan göra fel eller ha en dålig dag, men blir det ett mönster då tackar jag för mig. Sen vet vi alla som startat på några prov att alla domare har sina olika prioriteringar. Någon prioriterar fart och vidd, en annan prioriterar följsamhet oavsett fart eller vidd medan ytterligare en prioriterar viltfinnarförmåga och räknar fågeltagningar. Vad som är egenskapspoäng 4a för den ena är en 3a för en annan. Vilken typ av hund man har kan vara helt avgörande för vilken domare man ska starta för.

Nu försöker Vorstehklubben att ha fortbildning av sina domare varje år och det tror jag kan bli jättebra. Det är i syfte för att komma tillrätta med många av de saker jag nämner ovan, att få till en ökad samsyn kring vad och hur man dömer. Får domarna chansen att komma tillsammans från alla Sveriges hörn och i grupp, se och diskutera olika hundars egenskaper på fält tror jag det kan bidra till en ökad kunskap både om hur man själv men även andra tänker. Så jag håller tummar och tår för att det bara kan bli ännu bättre!

Tubbetorp och Boda Hund&fågel

Då har jag varit på turné igen. Den här gången gick resan ner till Vårgårda med ett första stopp på Tubbetorp hos Birger Knutsson och sen på Boda Hund och Fågel hos Anna Stålberg. Birgers enorma fält  inbjuder verkligen vilken hund som helst att vidga sina vyer och nästan gå från kant till kant. Så även för Maya som tidigare aldrig riktigt förstått det här med reviering på stubb och  "gräsmattor". Nu fick hon sig en rejäl ögonöppnare serverad och tog den med råge. Mitt på och lite här och där på "gräsmattan" låg det nämligen rappisar. Gissa om hon blev överraskad! Den kunskapen var värd halva resan.

Saga fick också prova på Tubbetorpfälten men tyckte nog att det var mest kul att bara springa för springandets skull. När hon råkade stöta upp några rappisar i sin framfart verkade hon inte riktigt förstå vad som hände. Hon stannade visserligen och blev stående när de lättade men såg mest förvånad ut över vad som flaxade iväg. Det var som hon undrade varifrån de kom. Men jag var noga med att berömma henne varje gång ändå.

Hos Anna på Boda Hund & Fågel ramlade däremot enkronan ner hos henne. Där började hon använda näsan, hittade fågel, avancerade på kommando och stannade spontant när fågeln gick upp. Så himla kul att följa hur hon kom på vad hon är född till att göra. Och trots att hon hittade fågel på fågel så gick hon inte bananas utan behöll lugnet, en kunskap bra att veta och som var värd den andra halva resan. Vi får väl se om vi inte ordnar med en liten kennelträff här någon gång framöver. Anna och jag var i varje fall överens om att det var en superbra idé!

Ena dan hällande regn och andra dan nyfrusen mark

Vardag

Innan vi firade alla pappors dag tog vi med hundarna ut på skogen. Bara för att hitta på något lite mer utmanande åt Saga la jag ett kort spår med öppen start, bloduppehåll över några älgspår och med en lite enklare återgång (idioten) bara för att se hur hon skulle klara det. Hon överraskade oss helt! Hon satte ner näsan i spåret och matade på utan problem. "Idioten" gick hon bara halvvägs in i innan hon upptäckte utspåret och vinklade tillbaka. Henne lurar man tydligen inte så lätt. Vilken tjej alltså!

Vi har börjat sära på damerna när vi ska ut och rasta dem på skogen. Gå ut med alla fyra samtidigt är ingen hit även om det helt klart är tidsbesparande men vi ser att vi både tappar lydnad och följsamhet. Så numera får Maya gå med Hilda och Saga med Elsa. Hilda och Elsa hänger av sig alla eventuella försök till "Följa John"-tendenser vilket gör att både Maya men framför allt Saga, måste börja tänka och lägga upp sina slag själva. 

Kvällspromenaderna i koppel fortsätter liksom apporteringsträningen med lilla damen. Hon har fortfarande lite tendenser till att voffa på saker hon inte känner igen men inga problem med att gå fram och kolla av vad det är och sen är det bra. Just nu håller de på och byter ut all vår gatubelysning så varje kvällspromenad är i becksvart mörker. Det är mörkerträning för fullt.

Maya the pointer

Vi firar vårt första 1a pris i EKL!

Då har vi bestämt oss för Cosmo, den danska ljusa hannen, som kavaljer till Hilda i februari. Ägaren Kristian verkade väldigt seriös när jag pratade med honom och han planerar fler utmaningar för Cosmo framöver. Jag tror han nämnde VGP i Tyskland så vi får väl se. Anders som är avelsråd i Danmark berättade i varje fall att Cosmo kommer från friska bra linjer med stor vattenpassion, goda spår- och apportegenskaper och att han också går bra på fält. Att han dessutom är känd för sin förighet gör inte saken sämre. Hans ljusa färg tilltalade oss också. Vi ville ha något som motvikt till Hildas mörka. Eftersom Hildas pappa Odin var lika ljus som Cosmo borde hon ha anlagen för ljusare hundar. Men vi får se, mycket kan hända än.

I torsdags fick Maya och jag äntligen en stolpe in när vi startade på vårt tredje jaktprov för säsongen. Efter att ha fått EG på första provet, ingen godkänd fågelsituation, sen ett 2a pris på andra provet, hon skulle gått större, så satte hon sitt första 1a pris på det tredje. Hon gick som en dröm, skötte en rapphönskull perfekt och fixade kastapporten. Det blev ett litet missförstånd mellan oss när hon skulle lämna av men det får jag ta på mig. Med ett fältbetyg 7 och en 9a på apporten kammade vi hem vårt första 1a pris i elitklass. Utan att överdriva kan jag säga att jag är sjukt glad över det resultatet! Underbara härliga Maya som bara levererar, just nu världens bästa hund.

Nu vilar vi några dagar men sen laddar vi om. Nästa prov är redan om en vecka. Jag tror vi ska träna vidare på fält, det verkar vara en vinnande faktor, men med fågel på den här gången. 😀

Det ska vi fira!

...så har man inte gjort det

I helgen var det två veckor sen Saga fick träna viltspår. Då var spåret ca 400 m långt med samtliga vinklar och bloduppehåll som ingår i anlagsprovet. Hon tog spåret bra men med några tveksamheter vid just vinklarna till vänster. Där fick hon ringa innan hon hittade spåret igen. Annars var jag ganska nöjd med hennes insats, önskemålet var lite mer fokus och uthållighet för det kändes som att hon tappade lite intresset på slutet. Så i lördags valde jag att utmana henne lite. Jag la ett spår på 500 m med öppen start och en vinkel med bloduppehåll som lite extra svårighet men det var inget som bekom henne. Hon slog ner näsan på rätt ställe vid starten, följde spårkärnan i princip hela vägen och det var fokus de luxe hela vägen fram till klöven. Utan att överdriva skulle jag säga att hon älskade det spåret och att hon med det resultatet egentligen redan är klar för anlagsprovet. Men synd att jinxa något innan det är klart.

Den danska karamellen två, det andra tipset på hanne till Hilda, fick jag lite mer info om i helgen. Den hanhundsägaren berättade att han vill vara seriös med sina hanar och bara låta dem para tikar som han tror på. Så första kravet var att dela med sig av Hildas stamtavla och andra att skicka någon bild eller två på henne. Han är den första efter ägarna till Amadeus (Elsas pappa) som bett att få ta del av stamtavlan innan parning. Jag måste erkänna att jag blev riktigt glad över det och ännu gladare när han efter att ha tagit del av den gav klartecken till parning. Han svarade att hans hanne "vil passe rigtig godt på den Taeve med den afstamning". Är jag förvånad? Näe, inte det minsta. Så nu har jag minst två karameller att suga på...

Den andra danska karamellen...

När man tror man har bestämt sig...

Nu har nätverkandet mellan mig och vårt "nya" avelsråd i Danmark börjat lite smått. Korthårens lista över godkända avelshundar är inte precis lång och tittar man efter godkända hannar så är den alarmerande kort och egentligen ganska fattig på information. Men har man bara registreringsnummer på hannen är danska Hundeweb på DKKs sida desto mer riklig på all sköns fakta om varje individ. Jag har fått tips om två riktiga finingar som nyss kommit upp på hanhundslistan. "Ni som verkar gilla vita hundar uppe i norr" och "ni som verkar föredra tyska linjer" var kommentarerna som följde med dem. Jag kan direkt säga att speciellt den ena tilltalade mig mycket både med sitt utseende och meriter, men framför allt hur den beskrevs att jobba med och hur den lever ihop med både barn och andra hannar. Ja, den skulle jag nästan kunna överväga istället för Henk i Tyskland. Tur att det är några månader kvar innan Hilda ska löpa för det känns som jag behöver suga på den här karamellen lite. Men det är helt klart fina tyska linjer i den här som skulle kunna matcha Hildas direkt.

Dagens regnande har i varje fall fått mig att ta mig till XXL och införskaffa en hellång regnrock. Det fick bli en ljusgrön i PU-material. För att pimpa stilen lite köpte jag en matchande mössa också. Är så less på alla korta regnjackor och överdragsbyxor som visserligen är både snygga och superbra när man ska röra på sig ute men som man inte kan ta av sig, för det man har under är inte helt rumsrent att visa sig i. Som komplement vill jag ha något man bara lite snabbt kan dra över det man går och står i och som går hela vägen ner till gummistövlarna. Inte en massa krångel, bara på och sen av när man är klar.

Den danska karamellen 😉

X-trial 2025

Då har vi genomfört årets X-trial på Långtora! Trettio glada och förväntansfulla kvinnor samlades med sina stående fågelhundar, minglade, tränade och utbytte tankar och erfarenheter. Halva gruppen avslutade helgen med ett särskilt prov för vorstehraserna medan andra halvan fortsatte med egen individuell träning. Maten var som vanligt helt suverän, markerna hade trots en del regnande inte hunnit förvandlas till ren lervälling och fågeltillgången var helt ok. Vädret skärpte till sig och vände från prognosen "regn hela helgen" till "uppehåll med inslag av sol". Det sistnämnda lockade fram både fasanerna men framförallt rapphönsen på fälten. 

Thomas Larsson från Jägarförbundet kom och hade en inspirerande föreläsning om viltspår och eftersök. Spår är ju något som samtliga våra raser tycker är kul, har fallenhet för och som alla förare kan ta till när koppelsäsongen kommer. En bra aktivitet och hjärngympa för alla hundar helt enkelt. Några av åhörarna var lite tveksamma till idén med spår då det innebär att hunden ska gå med nosen i backen eftersom fågelarbetet kräver att de ska gå med den högt. Själv har jag alltid kört in spårträning och viltspårprov tidigt, så att det momentet i princip är klart när jag sen börjar köra in fågelarbetet. Vi använder ju samtliga våra tjejer till eftersök och vi har sett att de är bra på lite olika sätt att söka. Hilda och Maya söker bara i lina medan Elsa söker både i lina men även som löshund. Är viltet på benen springer hon ifatt och skäller fast djuret. Alla skott är inte dödliga men kan förorsaka mycket lidande om man inte hittar djuret i tid.

Nu väntar några dagar med vila och återhämtning för åtminstone mig, sen är det dags för Mayas träning att ta fart igen. Det är som vanligt reviering vi ska jobba med. Nästa provstart är i varje fall planerad till den 6e november, om inget löp kommer emellan förstås. Men nu vilar vi.

Thomas Larsson, Jägarförbundet - en fantastisk föreläsare om viltspår och eftersök