Då var det dags att börja träna fält på allvar och först ut blev en tröskad ärtåker full med vildsvinsbajs. Elsa var lyrisk, hon älskar vildsvinsbajs, det gör inte jag. Och jag gillar definitivt inte när hon istället för att explodera ut i en reviering över hela fältets bredd lunkar fram i någon form av gungstolsgalopp så hon hinner med att plocka upp bajset i farten. Suck! Hon fick flera chanser på sig att faktiskt lyssna på mig och börja jobba istället, men hon fortsatte med sina ständiga stopp. Både flyt och klipp i steget saknades så jag jag bytte hund. Att fortsätta när det inte funkar och skrika sig hes på bajsstopp kändes inte givande.
Maya skötte det mycket bättre än sin syster. Hon är inte lika matfixerad så det räckte i princip med en tillsägelse för att hon skulle släppa tanken på bajs. Reviera kan hon men jag vill få till mer bredd och få upp flytet. Med lite stöd från mig fick vi till det riktigt bra. Jag fick börja med dirigering och följa med i slagen för att sen kunna gå med bara en liten bit och istället ha händerna bakom ryggen. Så mycket bättre än sist! Nästa steg är att försöka få henne förstå att jag vill att hon också söker av kanten på fältet en bit innan hon vänder. Men det kommer, Rom byggdes inte heller på en dag och vi har faktiskt ingen fågel på fältet som lockar. Möjligen kan det finnas gris i holmarna, harar på fälten och rådjur i havren bredvid...
 |
| Pointer Sisters - Maya och Elsa |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar