På väg

Onsdagens prog-test visade att nu börjar det faktiskt hända något. Testet på fredagen visade att nu kan vi börja funderar på att åka. Efter mitt återbesök hos ortopeden på torsdagen visade det sig att vi fick backa tillbaks till plan C, att make och son åker med Maya. Jag är inte tillräckligt återställd och fick inte ok att åka någonstans. Lite surt men inte helt oväntat. Så nu sitter jag hemma och håller tummar och tår för att allt går bra i helgen. Både maken och sonen fick lova att ta bilder. Går det som vi hoppas så blir en första parning idag lördag och en andra i morgon söndag. Men man vet aldrig, det kan dra ut på tiden eller bli tvärstopp också. Känns otroligt konstigt och nervöst att inte vara med.

De andra två tjejerna verkar ha hittat in i någon slags skendräktighet istället. Elsa letar efter ett bra ställe där hon kan "valpa" medan Hilda går omkring som en olycksalig ande. Inte ens när vi åker upp på skogen och de får springa så mycket de orkar blir det mer än nosa runt i rishögar och trippa lite hit och dit. Och med mig "leading lady" som rör sig i slowmotion och måste gå på väg så inbjuder det säkert inte till att ta ut svängarna heller. Nåja, nu tar vi lite kaffe, tänder i spisen och tittar på när snön yr runt husknuten därute medan vi väntar på nästa rapport från våra Tysklandsresenärer. 

Lycka till Maya och Cooper!