Efter vad det kändes som en lång väntan så blev det äntligen parningsdags. Maya var först inte helt med på noterna även om hon tyckte Cooper var nog så spännande. När han ville kliva på så tyckte hon inte om det. Men med lite stöd av bästa husse så blev det i alla fall en bra parning, även om Maya kan har haft vissa åsikter i frågan. Det är aldrig helt enkelt med en tik, eller hanne heller för den delen, som ska para för första gången. De behöver ofta lite extra stöd och övertalning. Gång två brukar gå mycket smidigare.
Gång två ja, den blev inte alls. Då var Maya mycket tydlig med att tala om att för hennes del var det här med parandet över och Cooper höll med. Han var inte speciellt intresserad alls. Så det var bara för mina bästa stand ins att tacka för sig och vända hemåt. Så nu börjar nästa väntan. Först efter ca 30 dagar kan man göra ett ultraljud och se om hon är dräktig. De flesta veterinärer brukar också vara riktigt duktiga på att räkna hur många foster det är. Ska bli så kul och spännande att se om Maya ändrar beteende nu när hon kommer hem. Hon av de tre, har ju fått para. Det är stort i hundvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar