Torsdagskvällen spenderades framför datorn ihop med hundratalet andra på SKKs webinarium om deras rovdjurspolicy. De förklarade vad §28 och §40 betyder och innebär för oss vanliga dödliga. Paragraf 28 innebär att vi faktiskt har rätt att försvara oss och de våra mot angrepp av rovdjur. Paragraf 40 innebär att Länstyrelsen kan besluta om skyddsjakt på specifikt djur som beter sig felaktigt genom att t ex gå till angrepp mot tamboskap. Men jag fick också lära mig att vem som helst kan när som helst överklaga ett sånt beslut och då stoppas skyddsjakten för vidare utredning.
Bestämmelserna kring §28 har lättat vilket inneburit att jägare faktiskt kunnat försvara sig och sina hundar när vargen kommit för nära vilket är bra. Mindre bra är att normalsvensken med sin sällskapshund sällan har tillgång till något att försvara sig med och att 20% av de hundar vargen tar är just sällskapshundar. Där jag bor har vi varg på byn oftare än vad vi önskar och folk har blivit duktiga på att snabbt lägga ut i FB-gruppen när det händer. Bara för några dagar sedan var det dags igen. En stor varghanne spatserade runt bland villorna. Dagen efter när vi var ute och rastade våra mötte vi en man med två pudlar som gick och bar på en stor träpåk. Han skulle försvara sin hundar med den berättade han. Ja, försöka duger. Jag kände mig lite säkrare för maken var utrustad med bössa och jag med kryckor.
En av bilderna på webinariet beskrev just vår by och "skolgårdsvargen" kom på tal. Den vargen kom inspatserande på skolgården när barnen var ute på rast så våra elever fick snabbt träna "inrymning" och lära sig att vargen inte alls är skygg. Vi ser ofta vargar som kommit på att det finns mat i soptunnorna, eller i dikena där någon slängt ut sina McDonaldsopor och det har till och med hänt att de tagit någon sällskapshund på någons veranda eller kollat av någons tomt. Obehagskänslan blir tämligen påtaglig när folk som är ute och rastar sin hund blir förföljda av varg som "bara" följer och betraktar dem på avstånd. Många med mig tycker att det är ok med varg men vi kanske ska överväga hur vi vill ha det med våra rovdjur. Vi har både lo och björn på skogen också men dem ser vi sällan av för de är normalt mycket skygga.
Hade det varit en älg eller ett vildsvin som betedde sig så hade man redan tagit hand om saken. Ingen skulle acceptera att ett vildsvin sprang runt på skolgården eller att en älg helt plötsligt började rensa soptunnor och springa runt bland villorna i byn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar