Hedvig är kvar. Det är så svårt att bestämma dag för avslut när man ser hur positiv hon är i hela sitt väsen. "Jag kan inte gå på fyra ben, tja men jag kan gå på tre" Hon verkar inte ha ont men vi ser att hon har det bökigt. Sitta funkar inte och att stå går ett tag men sen måste hon lägga sig för högerbenet orkar inte. Så vi måste bestämma oss snart, även om det gör förbannat ont att göra det.
Elsa och jag har blivit inbjudna att starta på ett särskilt prov i Skåne i april. Det är helt nya marker för oss i vorsteh-världen men är tydligen välkända för de brittiska raserna i de trakterna. Så det kändes som det var dags att köra igång henne lite smått. Premiären blev på Långtora för Sören Mullvad. Vi var nio deltagare med varierande raser av stående fågelhundar och med varierande erfarenhet hos både folk och hundar. Alltid jättekul med stor variation för det blir otroligt givande på det sättet. Tempot under dagen var typisk jaktprovstempo dvs med lång väntan mellan släppen, så passivitetsträningen blev också gjord. Det innebar att jag var totalt genomfrusen efter en heldag i visserligen plus fem grader men med fast nordlig vind.
Jätteroligt var också att flertalet där var gamla bekanta men att också Muskot (Magnus) var där. Han gick superfint, lyssnade på matte och skötte fåglar och andra hundar utan problem. Hans matte kan vara riktigt stolt över det arbete hon lagt ner för att få honom dit. Jag är i varje fall stolt över henne! Elsa gjorde som hon brukar innan hon fattar vad hon ska göra. Hon började med ett oprecist och orent sök på fältet, stötte en fågel i en vändning men sen var jakthjärnan på och hon skötte både sök och fågelsituationerna fint. Det kommer att behövas "någon" vända till innan jag är nöjd, men det var en bra premiär för att se var vi står efter hennes tämligen långa mammaledighet.
 |
| Tyr, Hedvig och Elsa vintern 2022 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar