Elsa och mat

Första dan på ny vecka och den är i princip redan fulltecknad. Helgen rusade förbi i raketfart men jag hann i varje fall vila upp mig lite mellan golvtorkning och tvätt. De som ska ha Gulan kom förbi och hälsade på. Hon kommer att få det kanonbra hos dem med både jakt och sällskapsliv. De var så fantastiskt trevliga att jag helt glömde bort att bjuda på fika! Jag får bättra mig till fredag när de kommer för att hämta fröken Gul eller som hon då kommer att heta, Guttstas EV Leah.

Jag har sakta börjat köra igång Elsa igen. Än så länge handlar det mest om att få tillbaks konditionen och bara ha kul. Hon har fortfarande lite mjölk kvar i juvren så hon går med bröstskyddet på ute. Men oj, vad hungrig hon är jämt. På fredagskvällen smet hon ner till källaren och moffade i sig valpfoder direkt ur säcken. Hur mycket hon hann få i sig innan vi upptäckte det vet vi inte. Men magen påminde mer om en rejält uppblåst fotboll och hon mådde helt klart inte bra. Det blev en lång natt med promenader, små givor med vätska och till slut kom kräkningar innan det gav sig framåt morgonkvisten. Hon var helt slut efteråt och man skulle kunna tro att hon lärt sig nåt av läxan, men nej då. I lördags var det dags igen, då hittade hon en oöppnad tub Banminth i mitt hundskåp som hon gladeligen drog i sig. Ja, vad säger man? Hon är i varje fall garanterat avmaskad nu. Suck, den hunden och mat...

När det gäller val av valp lutar det mer och mer åt att Blåsan blir kvar. Inte ens jag kan riktigt förklara varför, mer än för färgen. Jag har alltid velat ha en riktigt ljus men ändå skimmel. Blåsan kanske blir aningen för vit men någon gång måste man prova och varför inte göra det när man själv har en man fött upp? Många kommer säkert att idiotförklara mig med tanke på hur perfekt Orange är. 

Blåsan - en ny Elsa?