Avledande manöver?

Igår när jag var ute på kvällspromenad med Hilda och Maya runt byn, råkade vi ut för en lustig händelse. Vi var på väg att möta en person med en liten hund. Jag har ingen aning om vilken ras det var på hunden men personen var i varje fall en vuxen kvinna. På cirka femtio meters håll blev hon stående och verkade få panik. Sen hoppade hon plötsligt ner i det snöfyllda diket bredvid gångvägen och kurade ihop sig som en boll över sin hund. När jag skulle passera ekipaget upptäckte hennes hund oss, började skälla och försökte hoppa fram. Det ledde till att kvinnan tappade balansen, kravlade runt i snön med ett desperat grepp om sin ilsket skällande hund. Jag stannade för jag trodde det kanske hade hänt något och att kvinnan kanske hade gjort sig illa.

Maya började skälla tillbaka några skall medan Hilda inte rörde en min. Hon såg ut som att hon var van vid folk som krälade omkring med vilt skällande hundar i snön. Det såg ganska underligt ut med kvinnan i snön varför jag frågade hur det var med henne. När hon svarade att hon var ok tystnade hennes hund. Hon förklarade att hon försökt med en "avledande manöver" för att hennes hund inte skulle skälla på oss när vi möttes. Jag nickade och svarade att "ok då förstår jag", även om jag inte är övertygad om att det var den bästa lösningen på hennes problem. Framför allt tror jag det var ett mer iögonfallande än avledande, med det är min åsikt.

Fulla i skratt upptäckte vi båda lite längre fram på promenaden, att våra vägar möttes igen. Men då stod hon istället kvar på cykelvägen och bara höll sin hund i kort koppel medan vi gick förbi varandra. Några skall blev det från hennes hund medan Maya som nu sett den andra i god tid, bara gick förbi. Hilda däremot bevärdigade inte hennes hund med en blick, hon har varit med förr.

Hilda och Maya - radarparet i skog