Elsa och Maya

Tio dagar efter parning och jag kan säga att det inte märks nån som helst skillnad på Elsa än. Vi var till och med till Långtora en sväng med både henne och Maya för att återuppväcka fågeljakten och kalibrera nosarna. Elsa gick som tåget och skötte sig jättefint. Nån enstaka stöt men total respekt från hennes sida, vilket känns riktigt bra. 

Maya började fint men gick sen jättetrångt och försiktigt när hon råkade få en stöt och upptäckte hur skört fåglarna satt. Men allt eftersom vi fortsatte tog hon mer och mer för sig. Hon stod mer säkert och började resa mer friskt. Jag berömde varje resning och hon fick massor med beröm när de gick i luften och hon blev kvar. Det var ju inte helt enkelt när fasanerna sprang istället för lättade och hon som från början smög efter dem fick inte upp dem. Men när hon började trycka på, ja då blev det nåt helt annat! Det riktigt syntes hur glad hon blev och kul hon tyckte det var.

Från början hade jag anmält Maya till Långtoraprovet helgen 21-22 oktober men när vi behövde åka upp till stugan för att fixa i ordning för vintern blev det att ställa in starten. Nu löste det sig ändå och vi hade kunnat starta men det är sånt man inte vet innan. Däremot till Jällsjö den 29e byter jag nog till Elsa fast jag anmält Maya. Detta för att Maya inte är helt klar än men också för att det är sista provet Elsa kan gå innan eventuella valpar kommer. Tills den 29e fortsätter vi med lydnad och apporteringsträning. Maya behöver komma ut på fält, så jag ska se vad jag eventuellt kan hitta som funkar.

Maya och Elsa