Det känns mindre bra när man inser att förkylningen man brottats med sen i september fortfarande inte gett sig utan tar ny fart lagom till helgen. Dessutom helgen med Elsas sista provstart för säsongen. Det var bara att packa ner sig i sängen, sova och fylla på med vätska och Ipren allt eftersom. Har jag tur så är jag bra till söndag men jag kommer att ta det mycket lugnt i morgon på träningen.
För att förbereda oss så bra som möjligt har jag i alla fall lyckats få möjlighet att komma och träna på fält hos en kompis inte allt för långt hemifrån. De hade satt ut fågel någon gång för länge sedan men trodde inte att de satt allt för tätt, om de ens var kvar. Så igår, innan jag blev riktigt dålig åkte vi dit med Maya och Elsa. Maya var först ut och började fint med bra fart och vidd men blev av någon anledning sedan trängre. Jag fick verkligen jobba på att få ut henne och till slut började det släppa lite.
Precis på slutet försvann hon in på en gammal tomt utan hus och började intressera sig för ett stort buskage. När hon undersökt klart kom hon tillbaks till mig och rapporterade "det sitter en här" och japp, det gjorde det. Vi gick dit och hon spikade rappisen, reste på kommando och blev kvar i floget. Så himla kul att det var just hon som fick den! Elsa hittade däremot ingenting i sitt släpp men gick som en furie på fältet. Mot- eller medvind spelade ingen roll. Att gå med henne är som en lisa för själen, man kan slappna av och bara njuta. Nu håller vi tummarna för att det går bra på söndag. Gör det det ska jag fira, oavsett om det blir med ett glas champagne eller en nypa Alvedon toppad med Otrivin.
 |
| Riktiga gräsfält att släppa loss på! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar