Lös hund är inte lika med lek

Jippie! Första lediga dagen och jag tog sovmorgon direkt. Efter tio timmars sömn var jag hyfsat återställd efter sista veckans stress på jobbet. Det blev en lugn kaffestund innan jag drog på mig stövlarna och gick ut med Maya på fältet. Vinden var lagom men trots att man lovat uppehåll bjöd vädret på ett fint duggregn ändå. Nåja, varför skulle den här dagen vara annorlunda än alla andra dagar hittills? Maya började i varje fall helt galant. La sig i vinden och löpte fältet ut åt båda sidor. Rådjuren i kanten på fältet bara noterade hon och såg till att jag också sett dem, sen löpte hon på. 

Men säg den lycka som varar. I andra änden av fältet dök det plötsligt upp två andra par med lösa hundar. Det gapades och skälldes och hundarna for runt och levde rövare med varandra och sina förare. Maya som revierat så himla fint, blev nu istället ståendes förundrat stirrandes åt deras håll. Jag försökte få henne att strunta i dem, men det var som att prata med en vägg. Det blev bara stopp på stopp och en massa tjat från min sida. Jag valde istället att koppla vilket också de andra gjorde och upptäckte sen att de började gå mot mitt håll. Jaha, tänkte jag, då gör jag lika så passerar vi dem och kan fortsätta träningen på andra sidan fältet.

Det var tydligen inte deras tanke. När vi möttes ville de veta om Maya var tik eller hanne för deras löpte. Jag svarade sanningsenligt att Maya är tik, varpå karln börjar koppla loss deras hund. 

- Eh, jag kommer inte att koppla loss min, sa jag snabbt när jag såg vad han höll på med. Han tittade förvånat på mig. Men, de ska väl få leka...?

-Nej, jag håller på och jakttränar och då ska hon inte leka med andra när hon är lös. Det är jättebra att hon fick möta er men hon ska nöja sig med det just nu. Jag släpper henne när vi passerat.

Han såg ut som jag var något som nyss landat från yttre rymden men han slutade genast och paret lommade iväg. Jag blev säkert både idiotförklarad och utsedd till irritationsmoment för när jag släppte Maya kunde de troligen inte släppa sin med mindre än deras skulle komma springandes till oss. Men jag kan i ärlighetens namn säga att de blev ett irritationsmoment för mig trots att de försvann. Att försöka få igång en reviering på fältet där det nyss gått andra hundar varav minst en löper blev en utmaning. Jag fick jobba häcken av mig för att försöka få Maya att släppa den tiken. Man kan ju bara hoppas på att dagens träning ger en bättre reviering nästa gång.

Jag anar blodspår matte...