Då har jag äntligen börjat min rehab-/styrketräning på allvar. Efter att ha gjort dagliga kvällspromenader i rask takt typ power walks i två veckor, var det äntligen dags att steppa upp träningen en aning. Flåset har varit ok men benhinnorna har inte riktigt varit med på banan. Ju högre tempo desto mer ont har de gjort. Nu har jag dessutom börjat med att växla mellan att jogga och gå. Jag kan säga att mina stackars benhinnor protesterade vilt. Det var först efter jag stönat mig igenom 3,8 km som de äntligen fungerade normalt igen. Nu blir det lugn promenad idag för återhämtning och så får jag se hur jag känner mig i morgon. Tanken är att ta nästa vända på antingen fredag eller lördag och planen är att jogga två gånger i veckan i två veckor.
Det som var intressant var att jag valde ju att dra på mig midjebältet och jogga ihop med Saga. Det här har hon aldrig varit med om förut och det märktes. Hon fladdrade både hitåt och ditåt i linan, behövde styras upp nu och då men de sista 500 metrarna var det som att enkronan rasade ner och hon började faktiskt dra. Ungefär samtidigt som mina benhinnor valde att inte protestera längre. Vilken känsla! Det var bara att berömma och se superglad ut. Jag vet att jag egentligen kanske skulle ha valt Elsa, för det ju henne jag ska tävla med men samtidigt behöver jag ge Saga kvalitetstid med mig. Inte bara i skog utan även i andra sammanhang. Få se hur hon reagerar nästa gång och så får jag fundera på om jag ska dra på henne selen eller inte.
 |
| Det är tur att vi har elljusspåret |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar