"Vill inte"

Saga har börjat komma på hur man säger nej. Från en dag till en annan vill hon inte ta apporten, inte komma på inkallning och inte lyssna på "stanna". Så nu börjar utbildningsfasen från min sida med att snällt men bestämt tala om att "du bestämmer inte ett dugg". 

Vid apporteringen har vi backat till att jag säger apport, stoppar in apporten i munnen, håller kvar den och berömmer jättemycket, säger loss, tar ut den och är tyst. Vi jobbar inte med samma apport hela tiden utan varierar mellan mycket liten dummy till större dummy och avslutar varje session med en rappis. Alla träningstillfällen är korta och med bara henne själv. Ingen av de andra får stå bredvid när hon ska jobba. Det ska bara vara hon och jag som gäller.

När hon inte kommer när jag ropar hänger jag på henne retrieverkopplet och tar resolut med henne dit jag ville ha henne. "Stanna" blir både i koppel och utan. I koppel kan jag hindra henne från att gå genom att stå på det och utan kommentarer bara leda tillbaks henne till utgångsläget och repetera kommandot "stanna". Utan koppel blir det tillbaks i nackskinnet alternativt bära tillbaks henne dit hon skulle stanna och repetera kommandot. Båda varianterna behöver repeteras flera gånger innan hon fattar att kommandot gäller tills hon får ett annat. Sen är hon lika snabb på att göra om felet och titta på mig som "Va gäller det igen?".