På tur i både Skåne och Danmark

Elsa och jag åkte till Danmark på prov i helgen. Tanken med resan var att se hur prov går till i vårt södra grannland. Även där måste man göra eftersöksgrenarna varför vi gjorde det på danskt vis, VSA-provet (vatten-, spår och apport), i somras. Båda proven blev supertrevliga upplevelser bland trevliga danskar med lika trevliga korthår (fast nästan alla var bruna). 

Eftersom Elsa egentligen är färdigmeriterad har vi inte gått prov på nästan ett och ett halvt år så en viss avdamning kändes nödvändig. För att ge oss själva en chans åkte vi först ner till Skånes Österlen och hängde med på ett särskilt prov hos Stefan Nilsson. Oj oj oj vad Elsa tyckte det var kul! Nej, hon gick inte jättestort - hon kunde gått större, nej, hon hade inte det superjämna flytet i revieringen - den kunde varit jämnare och nej, hon var inte helt lydig - hon hittade på lite egna saker så matte fick ta till basrösten ett par gånger vilket också resulterade i ett EG till slut. Men hon var genomkörd och hade fått testa på att gå i både betor och raps bland både hare och fågel. Något pris blev det inte, då måste man vara lydigare, men jag var nöjd ändå. Nu skulle vi ha en vilodag innan Vinnarklassen i Danmark.

Söndag morgon samlades 22 ekipage för gemensam frukost. Därefter öppnades provet traditionsenligt med hornblåsning och deltagarna delades in i tre grupper. Varje grupp åkte iväg till "sin" mark med sin domare. Solen sken från klarblå himmel, en svag vind fläktade visserligen lite grann och tempen steg snabbt till 20 grader. En fantastisk sommardag men inte optimal för prov egentligen. Men synd att klaga för tvärtom hade varit betydligt värre.

Elsa som var i sista paret formligen exploderade ut i sitt släpp när det äntligen blev hennes tur. Hon gick från kant till kant och hittade naturligtvis fågel nästan på en gång. Domaren kallade hennes reviering för "fjällsök", jag är fortfarande inte helt säker på om det var positivt eller negativt för ingen av de andra kom i närheten av varken hennes fart eller vidd. Men tyvärr ökade hennes olydnad för varje fågelkontakt så till slut valde jag faktiskt att bryta. Hur som helst hade vi kvalat in till Vinnarklassen och att få gå vidare hade varit en bonus. Om jag ska göra om det här någon gång så vet jag lite mer hur prov i Danmark går till och jag lovar att inte ta Elsa. Men vi åker hem med en go känsla i kroppen över att fått träffa så många härliga människor och fått uppleva både den skånska och den danska gästfriheten.