En god vän sa till mig vid ett tillfälle att det var nästintill omöjligt för henne att starta sina hundar på prov i mina trakter. Inte för att det är svårare underlag utan för att vi har rådjur, ett viltslag de inte är vana vid. Vi har dessutom mycket av det viltet och som gärna uppträder flockvis både på fält och i skog. Hennes hundar är inte vana vid rådjur, oavsett om de kommer ensamma eller i grupp. Ska hon starta på prov här behöver hon först komma och träna ett par dagar på mark med rådjur för att lära dem låta bli dem. Behöver jag lägga till att vännen bor fjällnära och betydligt längre norröver än mig?
Tja, jag förstår henne. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka; men ni har ju ren? Jag glömmer aldrig när jag var uppe i vår stuga i Västerbotten och tränade reviering på myren med Maya. Varje gång hade vi åskådare i form av antingen älg eller ren. Renarna var värst. De var så nyfikna på vad vi höll på med att de aldrig var med än 50 - 150 m ifrån oss. Älgarna hade åtminstone respekten att hålla sig på behörigt avstånd men inte renarna inte. Vid ett tillfälle precis i början kunde Maya inte hålla sig och det blev en kort eftergång på ca 100 m med fullt skall efter ren. Den eftergången slutade med en mycket arg matte, ett utvecklingssamtal med stora bokstäver plus att Maya blev tvungen att direkt återgå till att träna reviering med de eländiga renarna som nyfikna åskådare. Maya blev definitivt tränad i att vara både ren- och älgren.
Hemma har vi rådjur. På tomten, i närområdet och på jaktmarkerna. Vi har t ex en get och en bock som nästan dagligen går över vår tomt när de ska ner och beta på gärdet nedanför oss. Att våra hundar råkar vara ute bekommer dem inte det minsta. De kan möjligen stanna upp när de ser dem, ta ögonkontakt som för att tala om att "nu kommer vi" och sen trippar de vidare i sakta mak över gräsmattan, förbi tjejerna och ner på gärdet. Tjejerna är på så sätt fostrade i sen valpben att rådjur rör man inte. De är som sädesärlorna, kul när de kommer, något att titta på men inget vi jagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar