Så bestämde vi oss till slut för att göra en röntgen på Maya. Vi ville veta hur många eller ska vi säga få valpar vi kan vänta oss. Ja, misstanken att det är en liten kull besannades men exakt hur många det är kunde de inte svara på med säkerhet. De vara ganska säkra på att det syntes tre huvuden men sen tyckte den ena sköterskan sig se fyra ryggrader. men inget huvud till den fjärde. Så summa summarum blev resultatet att det är förmodligen tre, kanske fyra valpar. Ingen normalstor kull den här gången. Maken och jag skämtade lite om att med så få valpar kommer de att vara helt socialiserade, inkörda på kommando "hit" och "stanna" och rumsrena redan vid 8 veckor. Rena lyxtillvaron med andra ord innan det är dags för leverans.
Medan Maya fått gå vid sidan om och bara må bra, har de andra två fått gå desto tuffare. De har fått konditionsträning varvat med apportträning. Apporterna har ibland varit fågel och ibland dummies. Ibland bara sök på korta eller långa håll, och ibland både och. Vi har varvat olika vikter med olika fasoner på dummisarna. En del har varit små och lätta, en del stora och klumpiga, en del riktigt tunga, några slingriga och andra flerledade. Allt för att krångla till det för våra damer. Men säga vad man vill, pannbenet är det inget fel på. De löser uppgifterna och både grepp och avlämning finslipas till det bättre för varje gång. Just apportträningen är en så tacksam träningform som är superlätt att ta till när som helst och som motionerar hjärnan rejält. Jag tror jag har minst fyra dummis i bilen konstant, ni vet, bara utifall att...
 |
| Mycket tarmar och lite valpar... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar