Nytt mål för rehaben?

Förra sommaren åkte vi till Vejen i Danmark med Elsa och Hilda. Det blev en fantastisk utställningshelg med suverän utdelning som varade i tre dagar. Det enda lilla smolket i bägaren var att vädrets makter inte var helt med oss. Dag ett höll vi oss hyfsat torra medan värmen lyste med sin frånvaro, dag två formligen dränktes vi i regn och blev blöta in på bara kroppen, dag tre dök äntligen en blyg sol fram men först när showen i princip var över. Men kul hade vi och bra gick det, så jag klagar inte. I år är planen att åka till Sandefjord i Norge, deras motsvarighet till Vejen, och nu är svårigheten att komma på hur. 

Hur jag tar mig dit är inga svårigheter, det är bara att köra. I och med att jag är själv blir det bara med Elsa den här gången. Till Vejen tänkte jag mig inte för utan anmälde både Elsa och Hilda och insåg sen att jag är själv och de går i samma klass! Det är väldigt dumt gjort om man inte har någon som kan hjälpa till men det löste sig tack och lov. 

Hur man anmäler sig till tre utställningar i rad i Norge var inte heller så svårt (hoppas bara att jag förstod norskan rätt) och hur man bokar boende på en lämplig camping var inte heller så svårt (här dubbelkollade jag att jag förstått rätt). Mitt värsta hur är hur jag kommer i så bra form att jag kan visa upp Elsa. Även om både jag och min sjukgymnast tycker att rehaben går superbra så går jag fortfarande med stöd och vill definitivt inte utmana ödet med att ha någon hund i koppel än. Ändå svarade jag en av mina kompisar som konstaterat att jag inte kan springa och därför troligen inte heller kommer att kunna visa Elsa, att "det fixar jag, det är långt kvar till juli". Mmm, det gäller att tro på sig själv eller..?

Nytt mål för rehaben - kunna visa Elsa på utställning i juli