Maya har kommit ungefär halvvägs in i sin dräktighet och nu ser man att tuttarna börjar växa så smått men också att hon fortfarande är svullen bak. Kanske att man kan ana en aning sänkning av buklinjen men det är lite tidigt att säga för mycket. Tjejen är ju så himla vältränad att det nästan är otäckt. Är det någon som har absolut stenhårda bukmuskler så är det hon, och då ska man komma ihåg att de andra två också är i ruskigt bra kondition. Men hon är den enda som sysslar med "paracourt" i hundratio knyck när vi är ute. Så för att inte utsätta Maya för några onödiga risker har jag börjat gå ut med henne ensam. Jag vill undvika onödiga skador och olyckor och vill att hon tar sin skogstur i lagom takt så inget händer med valparna. Sen är det mycket värt att hon och jag får en egen stund tillsammans, det bandet är viktigt sen när det blir jobbigt vid valpningen.
Elsa är nog lite avundsjuk på sin lillasyster, hon håller lite koll och gosar lite extra med henne både ute och inne. Medan Maya måste ta det lugnt öser hon och kusin Hilda på så mycket det går när vi är uppe på skogen. Elsa gör dagligen mellan 7-10 km medan Hilda nöjer sig med 5-7 km. Elsa ger järnet över stock och sten medan Hilda gärna vill hinna lukta på blommorna också. Jag vet ju vem jag utan tvekan skulle välja ta med på Riksprovet i höst om jag trodde jag var återställd tills dess. Men då det går på fjäll och ända uppe i Kiruna gör att jag valt att tänka "inte i år". En god vän som också ska ha valp i vår hörde av sig och tyckte vi skulle satsa på när Riksprovet går på skog nästa år istället. Då är båda våra valpar unghundar och behöver inte kvala in utan bara ge järnet och hoppas på det bästa. Jag måste erkänna att tanken gav mersmak, så nu väntar vi med ytterligare spänning på vad Maya har i magen.
 |
| Blir nog inget Riksprov i år |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar