Dilemman

Det är så himla kul att höra ifrån alla valpköpare om hur det går oavsett hur gamla "valparna" har blivit. Det är allt från lyckliga hurrarop till gråt och tandagnisslande. Och man känner igen allt. Efter att ha haft hund själv sen barnsben har jag nog hunnit med att uppleva det mesta som har med hund att göra och insett att det är långt ifrån enkelt. A och O för mig har alltid varit att försöka hitta nyckeln till den individ jag har just då, för hittar man den så har man oftast hittat lösningen på det mesta. Och då spelar det ingen roll om det är en labrador, berner sennen eller en vorsteh man har i snöret. Sen är det inte så enkelt att jag alltid sitter inne med lösningar på allas dilemman, jag har långt ifrån alltid lösningar på mina egna. Men jag kanske kan ha några tips och trix att bidra med om nån frågar. Om inte annat så kan jag vara nån att bolla idéer med.

Mitt, eller vårt dilemma den här gången blev inte hundarna utan vädret. Efter att ha haft kanonväder från bockjaktspremiären fram tills dagen för andjaktspremiären valde högre makter att öppna kranen där uppe på fullt. Jodå, vi var ute, man måste ju ändå försöka. Men de enda fåglar vi hade i sikte var ett ensamt svanpar som kom inflygandes vid mörkrets inbrott. Då hade jag ändå kört Maya som stöthund genom vassen och hon hade fått simma runt i sjökanten där vi trodde att änderna kanske låg och tryckte. Men det ville sig inte. Dagen efter däremot hade de som var ute bättre tur men då på gäss. Så från att ha varit brist på gäss i början av säsongen kan vi bara konstatera att så är det inte nu. Frysen är full, i varje fall hos oss.

Tyr fick vara den lyckliga apportören den här gången