Tur och retur Tyskland

Nu har Hilda och jag varit fram och tillbaks till Tyskland på "pippresa". Resan ner till Skåne gick utan problem. En natts sömn hos god vän, en rejäl frukost på det med en kanna kaffe till, för att sedan i lugn och ro ta sig an resten av resan. Väl framme vid Öresundsbron varnade de för kraftiga kastvindar och föreslog att man skulle ta det lugnt. Det gjorde jag. Jag la mig bakom en långtradare och både den och jag kom över i ett stycke. Högsta tillåtna hastighet är 110 km/h över bron och vi kan lugnt säga att jag inte var i närheten av det.

Väl framme i Tyskland tog vi vägen förbi Hannekes klinik för ytterligare ett progtest. Det visade att dagen efter skulle bli en bra dag att para på. Så vi åkte hem till Magnus och boade in oss. Det var så skönt att se Hilda kliva in i deras kök med fyra andra tikar och bara lugnt heja och sen komma till ro. Hildas favorit blev omedelbart hennes moster Komma. Komma var lite svårflirtad till en början men det gick snart över. De är så otroligt lika till både utseende och sätt! 

Dagen efter var det dags och första parningen blev riktigt bra även om Hilda först var lite osäker på vad som skulle hända. Vi bestämde att göra ytterligare en tidigt morgonen efter så jag kunde åka hem sen. Resten av dagen, i ljudet av regn, hagel och storm utanför, fortsatte jag lyssna på Otto och Hanneke. Deras kunskaper om de tyska linjerna, uppfödning, problem och proven är ovärderlig. Vi var rörande överens om att vi båda skulle kunna vinna på ett samarbete över gränserna. Frågan är bara hur vi kan mötas.

Sista dan började med en tidig och blöt långpromenad i mörkret innan sista parningen. Den här gången visste Hilda precis vad som skulle göras så det gick fort och med minimal hjälp från oss. Sen var det bara att packa in sig i bilen och börja hemresan. Enda pausen blev i Skåne där vi rastade oss och fyllde på magarna med en rejäl lunch/middag innan vi fortsatte genom regn, hagel och snö resten av vägen. 

Väl hemma kändes det nästan overkligt att ha varit borta i nästan tre dygn. Några fantastiska kort blev det inte men jag vet att Hanneke lyckades ta några innan parningen, så det kommer. Nu ska vi "bara" hålla tummarna för att allt funkar som det ska. Nedräkningen har börjat...

Helt ok kök det här med... - Hilda