Bokat valpträff

Så vad gör man då när man är sjuk? Då menar jag förutom att ligga utslagen och undra om det är dag eller natt varje gång man vaknar. Är man jag så planerar man vidare för de dagar i närtid när man förhoppningsvis är åtminstone lite friskare än för stunden. Medan jag höll på med det kunde jag inte låta bli att titta lite längre fram i kalendern och lyckades faktiskt boka in en "valpträff" på Isaksbo Gård den 27 november, nästan på årsdagen Maya-kullen fyller ett år. Att sedan alla, utom möjligen de i Norge, dessutom verkar kunna komma den dagen är verkligen kors i taket! Det ska bli så himla kul att se "valparna" i något mer vuxen ålder och jag tror att ägarna också kommer att tycka att det är kul att utbyta erfarenheter och idéer med varandra. Sen är det också jättekul att höra från flera av valpköparna att de fått positiva kommentarer från andra kunniga inom rasen om valparnas exteriör och mentalitet. Det också bådar gott inför framtiden.

Men närmast i tid är, förutom att införskaffa Ipren och Nasonex, att få till ytterligare ett träningstillfälle med Elsa innan vi åker till Finland. Jag fick nästan lite av en chock när jag insåg att det är bara några dagar bort tills vi ska åka. Vi var på Långtora och tränade igår med alla tre. Hilda fick till tre situationer varav den tredje löste hon fint helt på egen hand och då bytte vi till Elsa. Elsa som är som en explosion behöver man lugna ner för att hon ska hinna med sig själv. Men efter några stötar i framförallt fel vind så fick också hon till en jättefin situation och det fick avsluta hennes träning den dagen. Sen hade vi en halvtimme kvar av träningstiden, jag var fortfarande hög på en rejäl dos Alvedon så vi tog med Maya ut på fältet. 

Vilken upplevelse det blev! Hon skötte fåglarna som ett proffs. Letade upp dem, stod, reste friskt och respekterade uppflog. Man riktigt såg hur enkronan började rasa ner hos henne. Ibland gick fåglarna upp medan hon smög fram, då stannade hon och väntade på att det skulle lugna ner sig innan hon fortsatte sökandet. Det var som om hon förstod att med så mycket fåglar i marken behöver man inte springa efter de som lättar, det finns massor kvar på backen att hitta.

Maya fattar stånd för en grupp fasaner