Hela söndagen spenderade vi på Långtora i strålande sol och med lika tokiga fågelhundsägare som jag. Förmiddagspasset var Elsas och eftermiddagens var Hildas. Elsa började lite ofokuserat men rättade snart upp sig och gick bättre och bättre. Det är mycket följsamhet och lydnad gentemot förare och dennes fåglar. Jag kan bara säga att jag är sjukt stolt över Elsas insats. Hon var en av de som presterade bäst för dagen. Efter en kort lunch laddade vi om med Hilda. Hon var på klospetsarna redan när jag tog ut henne från bilen och skulle rasta av henne först. Amir gav henne och mig en mycket bestämd blick och konstaterade att henne ska vi se till att få ordning på. Efter den dagens träning kunde vi konstatera att lydnaden behöver befästas ytterligare. Visst funkar stoppsignalen. Faktiskt ända upp till 400 m utan fågel, hare eller kanin. Men med någon av dessa framför ögonen var det knäck i öronen och murbruk dem emellan.
Man kan bryta ihop för mindre, men jag är som jag är. Jag har hellre en hund som förbryter sig på träning under överinseende av en instruktör och jag får styrhjälp på hur jag ska komma till rätta med ett problem, än att det händer hemma där jag är helt solo och inte har en aning. Vi kan väl lugnt säga att både jag och Hilda var mycket klokare när vi åkte hem än när vi kom dit. Den oslipade diamanten börjar sakta slipas till - målet är ju att få till vår Queen of Diamonds i höst.
 |
| Laddar för hösten 2021 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar