Igår blev en lång dag för matte att jobba så det blev bara korta svängar i koppel uppe i skogen för damerna. Ja, förutom för Maya då. Hon går bara i koppel de sträckor som vi kan råka träffa någon annan. Jag har märkt att de mest nervösa människor man kan råka ut för är andra hundägare. Av någon anledning verkar de tro att alla andras hundar är potentiella mördarhundar som bara är ute efter att anfalla deras lilla pälskling. Och om de mot förmodan inte är det, så kommer de att vara orsaken till att deras pälskling får ett hysteriskt utbrott, drar omkull matte så åtminstone lårbenshalsen går av och människan får sitta i rullstol resten av pandemin. Så Maya går i koppel de sträckorna.
Idag tog de igen allt tror jag. Det var fullt ös medvetslös som gällde för de som fick komma ut i skogen. Elsa 11,3 km, Hedvig 10 km och Maya ingen aning för handenheten hittade inte hennes GPS-halsband. Så nu har jag beställt ny antenn och hoppas på att det är den det är fel på. För säkerhets skull beställde jag även ett nytt laddbart batteripack och en skogsantenn till handenheten. Jag tror inte att det är den som är felet för den funkar på de andra halsbanden. Men det är alltid bra att ha lite reserv back up. Funkar inte antennbytet så åker jag däremot på att inhandla ett nytt halsband. Egentligen kanske jag skulle behöva två till, med tanke på att vi faktiskt har fyra hundar och bara två halsband som funkar. Hm, jag får fundera på den saken. De är ju inte gratis precis.
Nu har jag i alla fall vägt och mätt Maya igen. 13,3 kg och 51 cm i manken vid 4,5 mån ålder. Jag tror hon kan bli högre än både sin syster och mamma. Men vi får se. Stoppet börjar sitta riktigt bra i alla fall. Nu stannar hon på ca 20-30 m och sätter sig. Spåret jobbar vi vidare på. Högst en gång i veckan som det ser ut nu. Få se om vi kan lägga ett kort spår igen på lördag, om snön har hunnit försvinna tills dess förstås.
![]() |
Trötta hundar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar