Fågelträning på Långtora

 Då har Elsa, Hilda och jag varit en hel dag på Långtora. Resan dit började i strålande sol, minus två och kraftiga nordanvindar men övergick efter bara en halvtimme till full snöstorm med nästan noll sikt för att efter ytterligare en halvtimme upplösas och återgå till strålande sol och lika kallt och blåsigt som tidigare. Det var dags för Elsa och Hilda att börja fågelskolan. 

Först fick Elsa gå. Hennes grupp bestod av tio hundar varav alla var runt ettårsåldern men bara tre vorstrar, resten var breton, setter och bracco. Vi började med lydnad i grupp utan störningar för att senare avsluta dagens pass med duvor som flög åt alla håll och kanter. Elsa visade snabb uppfattningsförmåga när hon direkt stod för duvorna och respekterade uppflogen utan att jag behövde ryta eller korrigera med mer än ett litet hyssjande. Hon imponerade när hon gick från ett till hundra i förståelse på en förmiddag.

Hilda fick gå på eftermiddagen ihop med en mycket blandad grupp av olika åldrar och raser. Hon var enda vorstehn bland flera settrar, en münster, en weimaran och en breton. Också den gruppen var ganska ojämn, och alla hade kommit olika långt med sina hundar. Även här fick vi börja med lydnad i grupp som snabbt gick över till störning med duvor. Hilda hade fullt upp med att hålla koll på allt och alla och jag hade svårt att hålla hennes fokus på mig. Efter de övningarna var det dags för fältet. Om jag hade frusit tidigare så var det definitivt slut på det nu. Jag fick jobba mycket mer intensivt med Hilda än vad jag behövt göra med Elsa. Men hon imponerade också med sin fantastiska fågelfinnarförmåga. Finns det en fågel så hittar hon den. 

Nu har vi fått en "to do list" att jobba igenom tills den 11 april när vi ska träffas nästa gång. Faktiskt så tycker jag att det ska bli riktigt kul. Nu börjar det hända saker!

Hilda och Elsa börjar skolan