Lördagen den 30 januari blev en fantastisk dag som jag sent kommer att glömma! Solen sken från en klarblå himmel och termometern visade på minus 18 grader. Det var den hittills absolut kallaste dagen den här vintern. Efter att ha varmkört bilen, som ändå stått i uppvärmt garaget hela natten, lastade vi in fyra spralliga valpar i dubbelburen och började vår resa mot den norska gränsen. Eftersom norrmännen inte får komma till oss så åkte vi till dem, eller rättare sagt vi hade kommit överens om att mötas på gränsen. Både de och vi hade haft kontinuerlig kontakt med gränspolisen hela veckan och fått ok att mötas just där.
I Karlstad gjorde vi ett stopp och lämnade av lilla fröken Gul som skulle bo där. Efter en rejäl gofika och kaffe fortsatte vi vår resa mot gränsen. Jag kan säga att ju närmare Norge vi kom, desto glesare blev trafiken. Det var nästan så man började bli nervös. Vi mötte bara nån enstaka långtradare men annars var det... bara vi.
Väl framme vid gränsen var det bara att passera den svenska sidan och fortsätta till den norska. Åka av på rött (att förtulla) och fram till en stor parkeringsplats där de väntande valpägarna stod. Vi klädde på oss ordentligt och iförda munskydd, mössa och tjocka vantar, lämnade vi sen valparna till sina nya ägare. En stackars frusen tulltjänsteman gick förbi och tittade lite nyfiket på oss men annars var det ingen som vare sig frågade, funderade eller la sig i. När vi var klara vände vi bara bilarna åt var sitt håll och åkte tillbaks dit vi kommit ifrån. Vi blev naturligtvis stoppade på svenska sidan innan vi fick åka in i Sverige igen. Men efter att vi fått visa pass och ansikte utan munskydd, blev vi önskade välkomna hem igen.
Det är vad jag kallar samarbete! Tack gränspolisen och alla andra inblandade som gjorde det hela möjligt!
 |
| Vinterland |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar