Hej och hå! Igår lyckades jag komma hem i tid. Det innebar att jag kunde komma ut i skogen med tjejerna innan mörkret helt tog över. Hilda och Elsa fick springa fritt och lydde fint på vänd- och insignaler. Hedvig, blivande mamman, fick nöja sig med att gå i koppel bredvid matte. Allt gick kanonbra tills vi var nästan framme vid bilen igen.
Hilda lyckades (vet ingen annan hund som lyckas lika ofta) plocka upp en hare och drog iväg efter den. Hon var totalt blind och döv för alla kommandon och signaler. Först efter fem minuters fullt drev när hon tappat kraken kom hon tillbaka, satte sig 30 m ifrån oss, tittade på mig och de andra hundarna. Jag sa ingenting och stod alldeles stilla men jag förstod på de andra att både de och hon visste att nu var matte ursinnig. Efter en stunds övervägande kom hon ändå fram till mig. Utan att säga ett ord satte jag bara på henne kopplet och hon gick som ett ljus bredvid mig till bilen.
Väl hemma fick hon bevisa att hon kunde varje kommando och lydde dem på nolltid. Först då och efter att jag andats ut min ilska fick hon komma upp i knät och bli kelad. Lyckligare hund fick man leta efter. Men jag inser att vi har en bit kvar innan har koll på lydnaden mellan matte vs hare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar