Aj. Knä och lår är inte på sitt bästa humör idag efter gårdagens snedtramp. Jag gjorde ett tappert försök att gå med Hilda och gåstavar men fick ge mig redan efter tio meter. Det var bara att byta tillbaka till dubbla kryckor igen och gå sakta. Å jag menar sakta. Varenda snedsteg eller vingel kändes som en kniv rätt upp från knät till låret. Suck, att det ska vara så svårt att få lite flyt i vardagen? Nåja, Hilda fick träna på att gå sakta bredvid och framför matte både i koppel och lös. Hon gjorde det så bra att jag släppte henne en kvart på fältet efteråt. Det var en lycklig hund som racade igenom det höga gräset och sladdade i kurvorna så jordkoklorna for i luften.
Ytterligare en valpspekulant har hört av sig och verkar superbra. Jag tror jag bara har superbra människor den här gången. Alla verkar seriösa och ha bra hem till en ny liten individ! Ingen diskuterar avbetalning, hämta vid fyra månader eller bara ha den för att gulla med. Men många vill absolut ha tik vilket naturligtvis inte är möjligt. Förra kullen jag hade ville alla ha hanar. Det blev en enda och den skulle hanhundsägaren ha. Ingen hade tingat tik, det löste sig till slut, men konstigt är det ibland. Idag har jag i all fall bokat tid för röntgen på onsdag så vi kan se hur många valpisar som är att vänta. Någon som har en gissning? 😁
 |
| Dygn 46 - i skuggan av en gullegris? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar