När vi åkte dit var jag helt inställd på att det skulle gå åt fanders. Jag visste inte hur jag skulle klara av att gå provet utan stöd av kryckorna. När vi kom fram och anmälde oss för start, stirrade domaren på mig och sa; ska du gå med krycka?! Jag nickade. Jag hade kommit fram till att det var min enda chans att genomföra provet och störa Hilda så lite som möjligt.
När vi hade gått nästan hela spåret började jag inse att vi faktiskt hade en seriös chans att fixa det här. I mål förstod jag av domarens glada tillrop att vi också gjort det. Hilda hade bara 10 mån gammal genomfört sitt första öppenklass viltspår och fått ett förstapris! Detta trots att jag stapplade fram med krycka. Vi kan lugnt säga att hon höll en tillräckligt bra fart 😂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar