När det går åt pipsvängen...

Ibland blir det absolut inte som man tänkt sig. Maya skulle starta eftersöksgrenarna på fredagen så vi tränade spår på gås på onsdagen. Den ville hon inte hämta. Det fick bli operation övertalning, ett nytt spår och då hämtade hon gåsen med den äran. Vi körde ett vatten också som gick klockrent så jag åkte hem med en någorlunda bra magkänsla.

Ha! På morgonen när jag ska packa ner den tinade provgåsen ser jag att den är så illa skjuten att den blöder kraftigt ut ett sår under vingen och huvudet är nästan helt krossat. Panikkänslan sprider sig i kroppen och det är bara att inse att jag inte hinner tina någon annan. Enda alternativet är att tvätta av den här, linda in den i massor av handdukar så den i varje fall är hyfsat torr inför starten och hoppas på det bästa. Ingen bra känsla alls.

Jodå, Maya tog gåsen och lämnade av den snyggt och prydligt på provet. Lyckan var fullständig, för det trodde jag faktiskt inte att hon skulle göra, så när vi kom till vattnet var jag tämligen avslappnad. Men säg den lycka som varar. Redan när jag satte ner henne vid vattenkanten såg jag att hon hade fokus någon annanstans. Jag försökte styra hennes blick mot där fågeln låg och när hon äntligen vände huvudet åt det hållet skickade jag henne på apport. Tji, fick jag. Maya simmade bara ut ett tiotal meter, vände sen om tillbaka, simmade fram och tillbaka längs vattenkanten, kom upp och jag försökte starta om henne. Då gör hon om samma sak! Det var bara att acceptera att det här kommer inte att gå, så jag bröt. 

Men då får de som kastat fågeln problem, för de ropar till oss att de inte får in fågeln. Maya hör dem och tittar intresserat åt deras håll. Då skickar jag henne igen, den här gången utom tävlan. Japp, hon simmar direkt ut till fågeln, tar den, simmar tillbaks och spottar ut den vid mina fötter... 

Vi kan väl säga att vi hade ett mycket intressant utvecklingssamtal på eftermiddagen där hon fick fila på sina kunskaper i hur man simmar ut, tar dirigering, hämtar och lämnar av and. 

Maya i badet