Valparna växer så det knakar. I morgon är de redan två veckor gamla och favoritsysselsättningen är fortfarande äta, skita och sova så alla har lagt till ett kilo på sin födelsevikt. Nu väntar jag med spänning på att de ska öppna ögonen och upptäcka hur mamma, vi och valplådan faktiskt ser ut. Och vi kommer att få se hur de ser ut! Jag upplever att det blir så stor skillnad när de öppnar ögonen, det blir mer "den där hunden" man ser fram emot att lära känna.
De stora tjejerna har gjort klart sin mask-kur. Även om jag inte sett några maskar hos dem känns det ändå bra att ha gjort den. På tal om parasiter passade jag på att ta min femte dos TBE så nu borde jag vara utom risk fem år framöver. Vi bor ju i så kallat högriskområde och jag har redan plockat min första fästing på mig själv så synd att chansa. Det finns andra sjukdomar man kan roa sig med, som pollenallergi till exempel. Jag säger bara att det är tur att det finns hjälpmedel.
Maya har i varje fall börjat släppa kontrollen över valparna så pass att hon kan följa med ut i skogen och springa av sig lite. Vi tar med henne varannan dag och hon får springa själv. Det märks så tydligt på henne att hon verkligen uppskattar de vändorna. Det är en mycket lycklig mamma som kommer ut, sprallar runt och kommer tillbaks till valplådan med nästan ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar