Som avelsråd får jag bland annat höra hur det går för många av våra uppfödare. För en del går det precis som det ska medan andra nästan gråter när jag frågar om vad som hänt. Vissa tikar vill inte börja löpa när de ska medan andra inte vill para när det är dags. Några parar gärna men går lika fullt tomma medan andra blir konstaterat dräktiga när det är dags för ultraljud. Av de som är dräktiga konstateras i bästa fall en normalstor kull 6-8 valpar medan hos andra kanske bara en eller två. Av de som går tiden ut går valpningen för det mesta bra medan hos andra går den åt helvete. Några får en jättekull på tolv valpar som behöver stödfodras från dag ett medan andra får bita i det sura äpplet då deras kanske enda valp dog och tiken formligen sprutar mjölk. Några får en normal valpning och en normalstor kull men några valpar överlever inte mer än något dygn eller upptäcks ha något fel som inte är önskvärt. Ja, jag skulle kunna fortsätta ganska länge med att skriva om allt som kan hända och händer. Helt klart är att uppfödning kan vara en mycket spännande hobby.
Själv sitter vi här på Mayas dygn 62 och håller tummar och tår för att allt ska gå bra. Jag har sovit ihop med henne de tre sista dygnen, sett till att hon får både mat och vatten i jämn mängd, hållit koll på både hennes mående och att hon har fortsatta fosterrörelser i buken. Än så länge ser det lugnt ut. Igår började hon titta efter någonstans att ha valparna när vi var ute på tomten. Alla före henne har varit intresserade av att försöka gräva in sig under lekstugan och nu även hon. Men i natt har hon i varje fall sovit helt lugnt och i morse var hon precis som vanligt. Inget annorlunda alls. Vi får väl se om det bär till i kväll.
 |
| Snart dags... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar