Äntligen gick Maya frivilligt med på att lämna valparna och följa med ut på en kort promenad på tjugo minuter. Det gick bra när hon upptäckte att det var samma promenad i skogen som vi alltid brukar gå tillsammans på mornarna. Hon verkade riktigt lycklig över att komma ut i det vackra vädret, få springa lite lös över hygget först och sen följa med i spåret i koppel. Lycklig mamma ger lyckliga barn, eller hur är det? Jag tror på det i varje fall.
Valparna mår bra och växer så det knakar. De har gått från en födelsevikt på runt 450 g till 750g på fyra dygn, vilket säger en hel del. Maya sköter matning och toalettbestyr suveränt och valparna äter med god aptit. Jag sover fortfarande bredvid valplådan men Maya har börjat komma ut och hålla mig sällskap kortare stunder. Men så fort valparna gnyr till eller vaknar så hoppar hon in igen. För mig blir det lite ryckig sömn och luftmadrassen är inte den bekvämaste men att Maya och valparna är lugna gör det värt det.
Vi har redan fått frågan om vi ska ha en nästa kull och i så fall när, vilket jag förstår eftersom det inte blev några över från den här. Vi behåller tiken och de andra två var redan bortlovade sen tidigare. Elsa vill jag fortsätta vänta med för att se resultatet från hennes första kull så det blir Hilda nästa gång och helst inte före 2026. I nuläget är det svårt att säga när hon kommer att löpa då hon hoppar mellan 7 till 10 månader mellan löpen, beroende på årstid och när de andra löper. Men det är klart att om hon löper i oktober eller senare så funkar det, men om det blir tidigare är alternativet att vänta ett löp och para till våren 2026 istället. Time will tell.
 |
| Äntligen - snart sommar! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar