Nu har det gått tio dygn sedan Maya blev parad men det är alldeles för tidigt att se eller ens ana om hon (kanske) är dräktig. Ute flyger hon fram över stock och sten och är absolut snabbast av alla. Det är hon som gör flest kilometrar i skogen och matlusten är densamma liksom allt annat. Det enda jag reagerat på är att hon blivit mer bestämd i att säga ifrån till nyfikna hannar som tycker hon luktar gott. Nu är det ord och inga visor. vilket jag tycker är bra. De behöver lära sig vett och etikett de med.
De här senaste dagarna har sonens två hanhundar bott hos oss medan deras matte och husse blivit föräldrar. Loke är lite vilse inne för han vill gärna ligga ihop med tjejerna men vet inte riktigt om han törs. Ibland är det ok men ibland tycker tjejerna att han kan gå och lägga sig någon annanstans. Sen gör de inte det lättare för honom när var och en av dem helt plötsligt reser sig och försvinner åt var sitt håll. Inte ens Tyr stannar kvar hos honom. De kan ligga tillsammans i en stor tjock oredig hög av hundar men de kan lika gärna välja att ligga själva i var sitt rum och säng.
Själv har jag sakta gått från att vara ständigt beroende av två kryckor till att för det mesta bara behöva en. Det är ett jättesteg i rehaben för nu kan jag faktiskt få med mig en kopp kaffe från bryggaren till bordet.
 |
| Egentid i soffan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar