Då har jag äntligen tagit mig ur morfindimmorna efter min höftoperation. Jag som trodde att jag skulle vara fit for fight i huvudet redan dan efter operationen, fick tänka om. Men det går ändå ganska fort framåt. Från att knappt kunnat ta mig ur sängen kan jag idag fyra dar senare redan klä mig själv (läs-mjukiskläder) och ta mig fram på kryckorna i huset. Att sen all mat smakar konstigt och att orken inte är i närheten av normal får jag väl stå ut med ett tag till.
Medan jag är handikappad har maken tagit hand om hundarna. Hilda passade på att börja löpa medan jag låg på lasarettet så med lite tur nu är Maya också snart igång. Går det som jag hoppas är jag farbar (åtminstone som passagerare) när det är dags för henne att paras. Jag kan säga att det är en lättnad att ha den back-upen.
Kul är också att fler och fler hör av sig om valp efter den kombon. M-kullen är ju den kullen där flest startat prov. Av kullens tio valpar gick tre till Norge och sju blev kvar i Sverige. Två av de norska har startat på prov i Norge medan fem av de svenska gått till pris här i Sverige. Åtta är röntgade med A-höfter. Gemensamt för dem alla är att de är viltfinnare de luxe och har bra jaktmotor. De håller för hela dagar både på fjäll och i skog. Maya imponerade starkt i höstas när hon först jagade som en gudinna på skogen vid premiären och sen hoppade upp i elitklassen på höstproven. Hon gick till pris på 4/5 prov i ÖKL på både skog och fält. Hade jag kunnat starta henne på fjäll till hösten så hade jag gjort det, bara för att se hur hon går på det underlaget. Men jag misstänker att jag inte hunnit så långt i min rehab tills det är aktuellt.
.png) |
| Jag siktar mot jakten i höst men jag får nog börja min rehab på kryckor och i köket |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar