Vi tassar så sakteliga in i december månad och i natt kom det faktiskt lite snö. Vilken skillnad det blev mot gårdagskvällen då trojkan absolut tvärnitade när de kom ut och insåg att regnet formligen vräkte ner. De var lika snabbt inne igen för då skulle det minsann inte pinkas nåt! I morse var de betydligt mer försiktiga när de långsamt smög ut, beredda på regn men så fort de såg snön var accelerationen ett faktum. De till och med tog sats från översta trappsteget direkt ut på plattorna för att kunna springa vilt runt i det tunna snötäcket på gräsmattan. Inte så bra för Mayas bandage eller Elsas klo heller för den delen, men jag tror inte de brydde sig ett dugg faktiskt.
Som grädde på moset lyckades Maya skära upp ett djupt sår baktassen bakom stora trampdynan i torsdags. Vi var ute på skogen när hon efter kanske tio minuter kom farande med blödande baktass. Det var bara att snabbt sätta ett tryckförband och vända tillbaks till bilen. Bajspåsar är bra till mycket! ReDog gjorde som vanligt ett superarbete och sydde ihop tassen i princip direkt när vi kom in. Det visade sig att vi hade haft jättetur för såret gick hela vägen in till senorna men de hade klarat sig utan minsta påverkan.
Ibland ska man bara tacka högre makter för det kunde ha varit nästan en tass mindre om det velat sig illa. Vad hon skurit sig på vet vi inte. Det kan ha varit en pinne som stack upp ur marken lika väl som en trasig plåthink i mossan. Men som en av mina kompisar sa, "hundar som inte används gör sig inte heller illa" och min lilla Energizer-Maya är inte precis känd för sitt "stilla sätt". Så nu får hon också gå i koppel några veckor och äta Previcox mot smärta och inflammation. Elsa däremot kan börja springa fritt mer och mer. Naturligtvis med tossa på men ändå. Hittills har vi bara låtit henne få kort släpp men snart så, för klon är nästan helt tillbaka.
 |
| Maya som AI-bild |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar