Klobrott och dödsfall

Ibland är livet fullt av överraskningar. Ibland med bra saker och ibland med mindre bra. I onsdags var vi ute på skogen med hela gänget. De andra var lösa medan Elsa fick börja i koppel. Hon hade varit lite öm i vänstertassen några dagar men vi hade inte märkt något knas när vi känt igenom henne och nu verkade hon helt återställd efter några dagars koppeltvång. Vid halvtid fick hon därför springa lös och allt verkade normalt. På kvällen upptäckte vi däremot att hon plötsligt var superhalt och ville inte sätta ner tassen alls. En snabb koll visade på ett rejält klobrott ändå in till kloranden. Nu när klon var rejält trasig kunde vi också se att den troligen varit spräckt sen tidigare och mycket väl kund varit orsaken till hennes ömhet av och till i tassen. Tja, det var bara att linda för natten och ringa veterinären nästa dag. Ingen frukost på morgonen innebar operation direkt och hemma till lunch. Så nu ser vi fram emot några veckor till med henne i kopplepromenader.

Sen kom det ett telefonsamtal. Det där samtalet man inte vill få men ändå uppskattar att man får. Ägaren till Lovis, Elsas dotter, hade plötsligt gått bort och nu undrade familjen om vi kunde hjälpa till med att omplacera henne. Själva hade de inga möjligheter att ta hand om Lovis och de visste att ägaren tidigare varit i kontakt med oss angående sin sjukdom och eventuella behov av hjälp. Vi hade då fått ett förslag av en annan valpköpare på en person som var jägare, sugen på en fågelhund och som troligen var villig att ta Lovis. Men skulle han vara intresserad nu, flera månader senare? Jo, det visade sig att det var han. Idag hörde han av sig och berättade att ju mer han tänkte på erbjudandet desto mer kände han att det var rätt. Så han åker och hämtar henne i veckan. Han verkar så himla glad i att få ta henne och i att få lära sig forma henne till sin egen härliga jaktkamrat. Vi håller tummar och tår och naturligtvis att han håller kontakten med oss så vi får höra hur det går!