Kleeman nr 46

Nyss hemkommen från det 46e Kleeman arrangerat av region DK West i Tyskland och sitter fortfarande med ett leende på läpparna. Det blev en hellyckad kortsemester med glada möten mellan gamla men även nya kontakter. Vi har inte bara tittat på en massa snygga hanhundar utan även fått följa med på proven och se hur de går till, med tolk! Även om min tyska är ganska ok så är den inte superbra, vilket innebär att vissa begrepp helt enkelt går förlorade om man inte får dem översatta. 

Resan ner gick förvånansvärt smärtfritt och hotell Gasthof Schöning var mer än bra. Rummen och sängarna var precis vad man önskar och de serverade både frukost och kvällsmat. Inte var det långt till någonting heller. Första dagen på Kleeman bestod i att alla startande visade upp sina hundar i en exteriörbedömning. Inte en egentlig utställning med våra mått mätt utan en bedömning av jakthunden där man kunde få Gut, Sehr Gut eller i bästa fall till och med Vorzüglich (Excellent) på sin hund. Efter den första bedömningen tävlade sen samtliga som fått V mot varandra och fem plockades ut och rangordnades med V1 till V5. Tyskarna har precis som vi även "vanliga" utställningar där de också kan ta cert och bli utställningschampions. Men, där ställs sällan jakthundarna utan det är med för utställningsvarianterna som är både större och tyngre.

Dag två var det dags för de kända Kleeman-proven med en fältdel och en vattendel. Tjugotvå grupper som bestod av tre domare och 3-5 startande i varje grupp gav sig ut på olika platser i området. I den grupp vi följde började man med vattnet. På vattnet ska hunden under tio minuter först söka av hela vassen, både på land och vatten. När den gjort det sätter man ut en levande and någonstans i vassen och hunden skickas ut igen. När hunden hittat anden och fått den flygande ska skytten fälla fågeln och hunden apportera den till föraren. På fältet är det som hos oss, med den skillnaden att det är singelsläpp och bara 3 x 15 minuter för varje hund. I vår grupp var det bara en som klarade både vattnet och fältet och fick äran att efter dagen titulera hundens namn med KS, Kurzhaarsieger.

Dag tre blev besök hos Arno ut Beithen, en härlig brun korthårshanne som vi kommer att använda på Elsa vid nästa löp. Men vi hann med även ett besök hos Cooper von Buchenbogen, en otroligt snygg brunskimmel vars husse även är region Wests avelråd. Båda hanhundsägarna fick träffa Elsa och se henne  in action på fältet. Båda imponerades av hennes förighet och mentalitet men var även rörande överens om att hon dessutom är snygg. Det som var lite kul är att Coopers husse blev mycket intresserad av en ev parning mellan Cooper och Maya nästa år. De har linjer som tillsammans skulle kunna bli en riktigt hit.