Plötsligt händer det. Telefonen ringer tidigt på morgonen. En räv är påskjuten men har sprungit iväg. Kan jag komma med eftersökshund? Klart jag kan. Elsa som dagen innan apporterat nyskjuten räv får hänga med. En halvtimme senare är vi framme. Skytten står beredd och tar emot oss. Räven är påskjuten ute på ett fält men har tagit skydd inne i en närliggande skog.
Det är rejält med blod på skottplatsen vilket visserligen underlättar spårstarten men visar sig vara den enkla biten. Efter bara tjugo meter känns det som spåret bär iväg åt alla håll. Det snurrar, virrar ömsom hit och ömsom dit så jag släpper Elsa. Hon har GPS på sig utifall det bär iväg.
Först slår hon än hit och än dit, växlar mellan spår och vind så jag börjar fundera på om hon är helt borta eller vad som händer. Men så plötsligt får hon fart och sticker utom synhåll och blir borta. Efter några minuter ger hon ifrån sig ett skall. Hon har uppenbarligen hittat räven! Efter ytterligare ett par minuter kommer hon tillbaks men utan räv. Hon stannar en bit ifrån mig vänd mot det håll hon kom ifrån.
Blicken jag får är som hon vill säga "jag har hittat den, häng på nu!" och det gör jag. Hon far iväg som en skottspole, skytten och jag ångar efter så fort vi kan. Elsa som redan är framme tar upp arbetet på räven igen. Den lever och är inte glad. Elsa har fullt ståndskall och håller den på plats som den värsta älghund medan vi tar oss fram. Räven som är skjuten i ena bakbenet försöker hålla Elsa borta men det syns att den har jobbigt. När skytten är i position tar jag snabbt in Elsa, nådaskottet faller och lidandet är över.
Elsa har verkligen visat en till sida av sina skills. Vilken tjej jag har! Snacka om pannben! Det arbetet på en skadskjuten älg eller rådjur är guld värt. Gris tror jag inte jag vill försöka släppa henne på. Skaderisken är alldeles för stor och hon är alldeles för värdefull för oss, så det struntar vi i.
 |
| Elsa med sin 6 kgs räv |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar