Vatten, vatten, vatten

Äntligen börjar vi komma igång med vattenträningen. Som jag har längtat! Sommaren jobbar på med upp emot 25 grader i skuggan på eftermiddagarna, vilket gör att all träning måste ligga tidigt eller i vatten. Båten är på sin plats, tjejerna börjar bli klara med sina löp, semestern närmar sig och jag har kvällarna fria. Kan det bli bättre?

Innan Maya gick in i höglöp hann vi träna öppenklassen på vatten. Hon gjorde det som om hon aldrig gjort annat, så där är vi i fas. Däremot hann jag inte testa henne på elit, vilket varit kul för att se hur hon reagerar då. Men det kommer. 

Elsas premiär på vattnet i förrgår blev en direkt flopp. Jag kunde bara ruska på huvudet och skratta åt hennes "jag kan själv"-anda för hon plaskade frenetiskt runt i vassen och var bara halvvägs ut till fågeln. I sin iver att hitta fågeln tog hon tog ingen styrning och använde inte näsan alls. Det var bara att göra om och backa bandet. Jag satte ner henne vid strandkanten, rodde ut och la i fågeln så hon såg vad jag gjorde, rodde tillbaks in till land, klev ur båten och skickade sen henne på apport. Då rasade enkronan ner. 

Igår gjorde vi om det igen på samma sätt, att hon såg första vattenapporten. Den gick bra då vi lagt den åt samma håll som dagen innan. På den andra lurade vi henne och la ut fågeln åt andra hållet, vilket ställde till det för fröken "kan själv" tills hon tog styrning och hittade den. Mycket beröm och glad hund gjorde kvällen riktigt bra. 

Hilda? Jodå, hon fick också hämta fågel och simma. Hon gjorde det lika klockrent som Maya gjort för ett par dagar sen. Inga tveksamheter där inte. Och inte behövde hon någon styrhjälp heller. Men hon har ju varit med förr...

"Kan själv"- damen Elsa