Elsa - finsk sisu i snyggt fodral

Känslan i maggropen när man tittar ut kvällen före provet och inser att vi på ett dygn gått från full vår till fullfjädrad vinter, går knappt att beskriva. Det gjorde dessutom inte känslan bättre när snön fortsatte vräka ner under hela natten. Elsa och jag hade varit ute dagen innan och tränat reviering på fältet, på ett fält där gräset börjat komma och de första tussilagorna tittade fram. Jag tyckte synd om Elsa som plötsligt skulle starta sitt första vårprov för säsongen i snö och jag tyckte synd om mig som skulle behöva köra till Långtora i det här väglaget. Chansen att snöröjningen skulle ha hunnit med att få bort all snö tills jag skulle ge mig iväg i ottan kändes minimal. Jag kan lugnt säga att det inte blev mycket till sömn den natten.

Men är det någon hund man ska starta en sån här gång så är det tydligen Elsa. När vi kom fram tittade hon sig runt och såg bara ut att konstatera "jaha snö, jamen då kör vi". För körde gjorde hon. Hon visade klart och tydligt att hon inte bara är elithund ibland utan oavsett väder och underlag. Medan vi förare pulsade fram i decimeterhög snö och försökte se något genom det snöblandade regnet, formligen flög hon fram över fälten. Årstiden och vädret gjorde att fåglarna inte var helt samarbetsvilliga. De ville inte gärna trycka, utan hellre springa eller lätta, gjorde det hela ännu värre. Men är man Elsa så är man. Hon spikade en höna som först tryckte men sen valde att springa. Elsa fick resningskommando och gjorde hönans löpa kort, då den snabbt valde att ta till vingarna istället och domaren kunde salutera. 

Elsa gick riktigt bra med tanke på följsamhet, fart och vidd så egenskapspoängen borde bli riktigt bra. Att hon sen även var lugn i flog och skott och respekterade när partnern stötte både egna och hennes fåglar, är ytterligare ett plus i kanten. Apporten gick som på räls och hon levererade fasanen snyggt och prydligt i min hand. Det blev betyg 7 på fält och 10 på apporten vilket jag är mer än supernöjd med! Jag var mer inställd på att dagen skulle bli en flopp med tanke på omständigheterna men jag klagar inte. 

Efter provet hade vi genomgång av betygen. C-M Olofsson som dömde, tyckte att Elsa och jag skulle starta Riksprovet i höst nere i Skåne. "Se bara till att åka ner några dagar innan och låt Elsa bekanta sig med betor först", var hans förslag. Vi får väl se. Med ett förstapris sen tidigare och nu med det här fältbetyget, ska vi först se till att klara av eftersöksgrenarna i sommar. När det är klart kan vi lösa ut Elsas nya tite SEJCH (jaktchampionatet) sen får vi se. För nu är det Mayas tur nästa helg, om hon inte börjar löpa innan förstås.

Guttstas za Elsa - finsk sisu i snyggt fodral