Man lär så länge man lever. Den tredje hanvalpen med gomglipa har fått en mycket god prognos för att bli helt återställd vid operation. Det var inget i skelettet utan bara i mjukgommen och skulle tydligen bara behöva sys igen med några få stygn. En enkel och hyfsat lätt operation enligt kirurgen. Så nu skulle de "bara" vänta på att han blir minst fyra månader. Det för att minimera riskerna då sövning av valpar inte är att leka med. Så nu har även han fått flytta hemifrån och vi kommer att följa herr Röds utveckling med spänning. Fingers crossed för att allt går bra!
Prognosen för Elsas del har också ljusnat. Det jag fått förklarat för mig är att utifrån utfallet så hade hon troligen brist på B9 (också kallat folsyra) under sin dräktighet. Brist på B9 har genom forskning på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) visat sig ge upphov till bl a just gomglipa. Så rekommendationerna är att fortsätta använda Elsa i avel men att boosta henne med B9 inför parning. Det behöver m a o inte vara mer ärftligt än att Elsa är en individ med anlag för låg B9 nivå. Tack högre makter för det! Det kan jag leva med och göra något åt. Då kan vi prova para igen och var lite mer på tårna för vad vi ska tänka på. Så nu ska vi titta efter riktigt bra foder åt damerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar