Efter mycket funderande fram och tillbaka bestämde jag mig för att skaffa takbox till min bil. Jag inser att nu blir det mer än trångt om jag inte åker själv. Om vi ska åka två personer med var sin packning och fem hundar med deras packning, utan att ha släpet med som har fungerat som extra packställe för hundmat och annat nödvändigt, då blir det mer än trångt. Så i veckan det blev några vändor ut på Blocket. Tro det eller inte men där är det en begagnad, till precis min bil, till salu för bra pengar och bara två timmar bort. Det var bara att trotsa vädret och åka. Världens bästa säljare hjälpte mig att montera den på plats så nu har jag också takbox.
Tanken var att använda den ganska omedelbart till skidorna för att komma ut och åka en sväng med dogsen. Jag har inte åkt skidor sen jag kraschade höften för ett par år sen, men nu när jag är återställd efter operation och rehab, är planen att prova på igen. Man kan ju faktiskt börja med att ha hundarna lösa bredvid... eller? Man behöver ju inte köra drag med dem på en gång... eller?
Tyvärr är inte varje dag bara trevlig och givande. Igår när jag kom hem från mitt takbox-inköp fick jag dödsbudet på en av mina vänner. Petter Ekblom bara 39 år, en mycket god vän till flera av oss, en person som alltid försökte hitta metoder för förbättring i all vår hundträning men framför allt en fantastisk fin medmänniska hade hastigt gått bort. Jag fattade ingenting. Vi skulle ha tränat ihop i helgen som kom och hade pratats vid bara någon dag innan om hur jag skulle tänka kring Mayas träning och vilken av valparna jag skulle behålla, men så kom det här beskedet. Det blev en konstig nattsömn med många tankar och så kom tårarna. Himlen blev en stjärna rikare och världen en själ fattigare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar