Vad är det med Hedvig?

Vilken fantastisk helg! Solen har visat sig från sin bästa sida och det har bara varit ett par minusgrader kallt. Ingen snö än men i alla fall fruset så man slipper leran. Efter en hektisk vecka kom helgen och vi har hunnit med både oss själva och hundarna. Hedvig, Hilda, Maya och Tyr har fått springa i skogen och studsa runt bland stock och sten så mycket de orkat. Maya har fått ett rejält pass på fältet och hon går bara bättre och bättre. Jag gissar att jag egentligen skulle kunna starta henne på prov redan till våren, om det blir några vårprov det vill säga. Elsa har fått stå ut med promenader med åtminstone med sin älskade husse. Då har hon svårt att klaga.

Däremot har jag sett att Hedvig inte mått riktigt bra de senaste dagarna. Hon äter bara hälften mot vad hon brukar. Hon springer för fullt i skogen och har ingen feber, men verkar ändå inte vara i slag. Hon verkar frysa när hon vilar och har fått kliande utslag på magen sen en vecka tillbaks. I fredags när vi var iväg och vaccinerade Hilda och Hedvig tittade veterinären på Hedvigs knölar i juvret men de verkar stabila så det verkar inte var de som spökar heller. Något skumt är det, frågan är bara vad. Det gör ont att tänka att det kanske är något riktigt allvarligt så jag väljer att hoppas på att det snart går över istället.

Snart är det bara två veckor kvar till Elsas do-day. Valplådan ska plockas fram och monteras ihop, filtar och täcken ska läggas på plats så lilla damen kan börja boa in sig och alla prylar inför valpningen ska tittas igenom så inget fattas när det är dags. Elsa växer så det knakar nu. Det är nästan så vi undrar om man missade några vid ultraljudet.

Allra bästa Hedvig 💗