Viltspår och invägning

Idag är valparna en vecka gamla! Helt otroligt vad tiden gått fort. Efteråt tänker man inte på all väntan som varit. Först väntar man en evighet på att tiken ska börja löpa, sen väntar man på att det ska bli dags att para och till slut på att det ska bli dags att valpa och sen dröjer det inte länge förrän de ska iväg till sina nya ägare. Tre namn har vi fått in än så länge; Indy, Iris och Idun. Vem som är vem är fortfarande oklart mer än att Indy är en av hannarna.

Igår kväll vägde vi dem igen och man blir smått impad av deras viktuppgång. Alla har nästan dubblat sin födelsevikt! Några med råge, lillkillen är en av dem, medan andra bara nästan. De har börjat bli snabba dessutom. Nu far de omkring i valplådan åt alla håll och kanter och Hilda har fullt upp med att hålla koll på alla. Men hon har börjat hitta en slags rytm i vardagen hon med. Numera är det ok att gå en promenad eller hänga med en sväng ut i skogen med de andra.

Maya och jag har tagit upp det här med viltspår igen. Skogen är äntligen snöfri så igår träffade vi Thomas och tränade ihop. Efter varje spår diskuterade olika strategier med våra hundar. Han är otroligt duktig och erfaren så det var rena mumman att få gå med honom och även få prova att gå med hans hund. Vi kom fram till att motivationen hos Maya är det inget fel på, tvärtom stressar hon upp sig allt eftersom hon går spåret, för hon vill fort fram till klöven och ökar hela tiden farten. Påföljden blir att hon slarvar, går upp i vind och tappar ibland spåret och stressar upp sig när hon snabbt vill hitta tillbaka. Så idag ska jag lägga ett spår med bara några få vinklar och som får ligga tills i morgon.

Vi har inte gett upp än!