Så har då ett nytt år börjat komma igång. Jag fortsätter med min förkylning som jag är ganska less på och som tar bort en del av nöjet av att vara ledig. Men jag har fortfarande några dagar kvar innan jobbet kallar så det är lugnt. Nu kan jag istället ta dagarna lite som de kommer och försöka grovplanera för "hunderiet" istället. Grovplanera är verkligen ordet. Hilda borde enligt plan ha börjat löpa i december men vi är inne i januari och fortfarande inte en bloddroppe. Eftersom Tyr inte visat det minsta lilla intresse för henne än misstänker jag att mina tre äldsta kommer att samköra sina löp den här gången. Elsa och Hedvig är nämligen bara en månad bort enligt plan (och planer vet vi ju hur det kan gå med). Men det kan bli en riktigt "blodig" vända nästa gång med tre löptikar samtidigt om det vill sig så.
Jag och en av mina kompisar har under julhelgen haft en hel del mycket intressanta diskussioner om avel och ärftliga sjukdomar hos våra fyrfotingar. Vad kan man göra, vad får man göra och vad bör man göra har varit de återkommande frågorna. Vi förvånas över vad man pratar om och vad man inte pratar om. Vi inser att vi vet för lite och att frågorna inom genetik och avel är svåra att få några entydiga svar på. Uppfödning är en balansgång mellan en uppsjö av olika genetiska variabler man kan råka ut för. En del vill man ha och en del vill man verkligen inte ha. Sen är det dessutom balansen mellan arv och miljö. Forskning har visat att miljön kan påverka upp till 50% om utfallet av en variabel ska bli positiv eller negativ. I vissa fall att den kan påverka betydligt mer. Helt säkert är i varje fall att det inte går att säga att "det där kommer jag inte att råka ut för" vare sig före eller efter en parning.
Så gissa om jag blev glad när SKK helt plötsligt erbjöd en kurs i "avel och genetik"! Jag har anmält mig och kom med så här ska pluggas. Om jag blir något klokare så är väl det bra, vi får väl se. Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar