Än så länge är det lugnt

Då har vi gjort vårt livs första progesterontest. Det var helt odramatiskt även om Hilda inte helt gillade tanken på rakapparaten. Förutom den vanliga vaccinationssprutan och ockulärbesiktningen blev Hilda lite rakad på benet, fick lämna lite blod, fick ett plåster på såret och sen hoppa in i bilen och vänta på matte där. Vi fick vänta ungefär en halvtimme på resultatet. Det låg på 1,4. 

Tja, eftersom jag aldrig gjort det här förut så sa det mig ingenting. Sköterskan förklarade att "eftersom det var under 3.2 så kunde de inte ens ge en ungefärlig tid för när det var dags för parning. Men ingenting i närtid i varje fall och troligen inget före helgen. Men en ny provtagning senare i löpet kunde vara på sin plats. Kanske nästa gång på fredag kunde vara lämpligt?" Oj. Där såg jag min planering få vingar...

Jag hade ju redan bokat en andra tid på torsdag på deras rekommendation. Skulle jag flytta fram den? På fredagen hade jag ju tänkt åka ner till Skåne efter lunch när jag jobbat och packat klart. När tusan skulle jag klara av att klämma in ett progtest den dan? Suck. Näe, torsdagen fick stå kvar. Väl hemma insåg jag dessutom att hennes info egentligen inte gett mig de svar jag ville ha. Vad ska resultatet ligga på för att de ska kunna säga mer precist och vad ska den ligga på när det är optimalt och vad är för sent? 

Som tur är går det att googla på det mesta och sen gör det inget att en av mina kompisar kunde hjälpa till och reda ut begreppen lite. Vi ska alltså upp i mellan 20-30 i resultat och värdet ungefär dubblas varje dygn. Så lite räknande på fingrarna sa mig att min plan faktiskt håller, kanske med nån dags förskjutning men det kan jag ta. Det ska bli spännande och se vad morgondagens resultat visar.

Inte dags än - Hilda och progtestet är överens