Det var länge sedan jag hade en så lugn helg som den som var. Inga massa måsten utan vi kunde i lugn och ro koncentrera oss på att få undan en massa plus en del av skräpet efter skogsavverkningen ovanför oss. Hundarna fick var sina rejäla fyspass i skogen båda dagarna och till och med Maya fick komma ut på lite fler promenader än hon brukar.
Jag fick kontakt med en nygammal bekant som tidigare haft hundrehab som eget företag. När hon fick höra Mayas rehab-plan tog hon sig för pannan och bara ruskade på huvudet.
-"Men Maya ska ju tillbaks som arbetande hund inte som promenadsällskap åt en med rollator!" En annan av mina kompisar som också arbetar med att rehabba hundar sa typ samma sak. Ovetandes om varandra rekommenderade båda inköp av en ergonomisk klövjeväska/sele som håller ihop bogen så hon lyfter benet rätt när hon går. Båda sa flera korta promenader men gärna i högt gräs eller i terräng där hon måste lyfta på benen. Sedan utöka promenadernas längd och svårighetsgrad successivt och när hon blir starkare även börja använda vikter i väskorna på selen.
Det tog ett tag innan jag hittade en sele/klövjeväska som funkar. Det blev en Julius K9 IDC med sidoväskor som även används av tjänstehundarna inom polisen och försvaret. Den sitter som en smäck och inte är den superdyr heller, ca 1000:- komplett och finns billigast på Zoo.se. Selen har förutom handtag på ryggen också sidoringar för att kunna användas ihop med bilbälte. Sidoväskorna är löstagbara om man inte vill ha dem sitta på för jämnan och hela selen är rikligt utrustad med reflexer åt alla håll och kanter. Det bästa av allt är ändå att Maya verkar trivas i den och inte verkar ha det minsta ont.
 |
| Maya med sin nya sele på |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar