fredag 30 september 2022

Over and out - ibland blir det inte alls som man tänkt sig

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Inte ens i närheten. Som vi har tränat, backat bandet, repeterat varje moment och gått framåt med myrsteg på alla sätt. Tyckte jag i alla fall. Men så startar man på prov och helt plötsligt är vi tillbaka på ruta ett. Jag blev så grymt besviken! Jag som verkligen trodde på oss och gick in med mindsetet att "yes, det här tar vi! Nu är det Hildas tur att få till ett första pris".

Första släppet började riktigt bra och jag kände att hon lyssnade och försökte göra det jag bad henne om. I andra släppet går hon ännu bättre trots att det är medvind. Mitt i en vändning tillbaka får hon korn på en fågel som löper undan. Hon försöker spika den men den går upp och flyger framför näsan på henne. Då går proppen och all träning och synkning är som bortblåst. Kvar på fältet finns bara en vildinna som just bränt samtliga säkringar. Blicken från domare och skytt sa allt. Over and out. Hem och gör om. 

Känslan av besvikelse sköljer över en. Vad gör jag för fel? Varför funkar hon överallt utom på prov? Jodå, vi var i gott sällskap. Först åkte elithundarna ut, sen började manfallet i öppenklassen. Halva startfältet åkte ut på just eftergång på lågt flygande fåglar. Som tur var kunde unghundarna visa var skåpet skulle stå och båda två som startade gick till pris. Superstort grattis till dem!

Väl hemma blev det en kaffe och lite funderande. Sen packade jag in både Elsa och Hilda i bilen och åkte ut på skogen. Ett sista rävsläp innan helgen fick det bli, vilket vildinnan fixade utan problem. Sen tränade jag henne att gå fot bredvid mig medan Elsa jagade och så bytte jag "gå"- hund mellan varven. Hilda ville gärna "glömma" bort sig och behövde några tillsägelser för att "komma ihåg". Men det var två trötta hundar som kröp ihop hemma och sov som grisar efter maten. Nu ska jag "bara" ladda om inför helgens start i fullbruk. På något sätt ska jag försöka få tillbaka mitt förtroende för min vildinna igen. Jag vet ju att hon kan. Hon är en av de absolut bästa jakthundar jag har och har haft, så kan vi få ihop ett pris på fullbruket kommer jag nog att gråta av glädje.

Rävsläp - En av Hildas styrkegrenar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar