Jag har tråkigt...

Sommaren fortsätter och värmen med den. Igår kväll var det egentligen fortfarande för varmt för någon hundträning men ibland får man ta vad som bjuds och köra på ändå. Alla andra utom Hilda hade lätt att koppla av i skuggan under äppleträden. Hon istället försökte få igång de andra till lek hela eftermiddagen. Gissa vem som fick följa med ut på fältet? Några stubbåkrar är fortfarande inte plöjda så jag valde att ta med damen och revieringsträna. Varmt? Japp. Torrt? Japp. Vind? Näpp. 

Nu är Hilda ganska smart så hon gick inte ut i full fart utan valde en mer energisparande galopp. Till att börja med var hon i min smak för följsam, men allt eftersom hon blev "varm i kläderna" ökade de egna initiativen och vidden vilket jag också ville. I en av åkerholmarna fick hon korn på och står för en hare. Jag ser när den går upp och försvinner ut på fältet medan Hilda fortfarande står men bakom ett stort buskage som skymmer sikten för henne. Jag skickar på Hilda och hon spränger igenom buskaget och ut på fältet efter haren som försvunnit ur sikte. Hilda gör ett fantastiskt spårarbete men haren har försvunnit in i ett havrefält långt bort så jag väljer att blåsa in henne. 

Det tyckte inte hon var nån bra idé utan väljer att ignorera mig. Det gör man inte utan konsekvens. Det leder allt som oftast till en arg matte och ett utvecklingssamtal med STORA bokstäver. Så också i det här fallet. Efteråt fick hon återigen chansen att göra rätt, att reviera snyggt och lyda mattes signaler. I mitt tycke blev hon nästan lite trång i söket men istället otroligt uppmärksam på mig. Förhoppningsvis var det förstnämnda bara en tillfällig konsekvens av tillrättavisningen. Men det var en trött och nöjd Hilda som hoppade i plaskdammen hemma, drack upp hälften av badvattnet för att sen lägga sig till rätta i skuggan av ett äppelträd. Till skillnad från de andra var hon inte intresserad av att få igång nån lek...

-"Jag har tråkigt matte. Ingen vill leka med mig!"