Så kom då den efterlängtade dagen när jakten äntligen börjar! För oss är det andjakten. Hilda och Tyr fick följa med på en första rekognosering där det handlade om att hitta bra ställen för var man ska stå, hur man ska gå, hur långt de har hunnit skörda, vilka tider som är bäst att gå ut etc. Vi hittade ganska snabbt på var ett gäng änder var. De simmade runt i godan ro inne i vassen. Några kom vi åt av att vi bara närmade oss dem medan andra gick upp åt fel håll eller simmade därifrån. De som simmade och de som var betydligt längre bort var knepigare. Men har man en vorsteh som gärna både simmar och som tränat stöt i vass så är det inga problem. Hilda simmade glatt ut och stötte upp två fina flockar som vi hade skottchans på. Nu stod vi inte superbra till, det vet vi till nästa gång, men några hem blev det.
Både Tyr och Hilda fick agera apportörer och Tyr fick dessutom äran att visa att gammal är äldst. Med ingen vind och massor av högt gräs som nådde oss till magen var förhållandena för hundarna mer än tuffa. Men han klurade trots det ut vart sista anden som skulle apporteras försvunnit. Den hade krupit in flera meter i ett betongrör under en bro! Vi kan bara konstatera att utan hund hade den varit förlorad. Så kvällen blev riktigt bra, det blir fler gånger och vi bestämde att de här första änderna ska vi göra i ordning för att äta. Nu ska jag bara hitta något riktigt bra recept på and också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar